Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE KRITISKA OCH HISTORISKA UTFLYKTER 213
gjorde detsamma i afseende på beskattningsrätten med orden »samt
nödiga pålagor dess undersåtare vid hvarjehanda påfordrande fall
att pålägga.> Hvad lagstiftningen angick, hade kanslikollegium ej
haft någon svårighet att finna en stödjande urkund, då det kunde
åberopa bland annat 1682 års bekanta förklaring. Lika lätt kunde
det visserligen icke gå, när det gällde beskattningen. Man lyckades
endast uppleta två eller tre bevis, nämligen utom själfva konunga-
balken riksdagsbeslutet 1693, där det hette, att ständerna erkände
den stora nåd K. Maj:t visat dem »att intet denna gången vilja af
oss fordra hvarken någon bevillning eller någon byggningshjälp ...
ej heller begrafningsgärd>, samt den punkt i Arboga artiklar år
1561, som handlade om furstendömenas skyldighet att deltaga i all-
män gärd, när konungen i något af de i landslagen angifna fallen
äskade sådan. Att bevisen voro af svagaste art är tydligt och det
borde väl äfven för kanslikollegium ha varit inlysande.
Förslaget till konungaförsäkran smög sig mera än konunga-
balken gjorde efter landslagens ord, d. v. s. efter den där införda
konungaeden. Dess värre togs understundom med andra handen igen
hvad som gafs med den ena, t. ex. i mom. 2 af tredje punkten i
fråga om undersåtarnes »>friheter och privilegier»; i fjärde punkten
om skyldigheten att välja kungl. råd bland infödde män; i sjette
punkten angående beskattningen, då till de uppräknade fallen helt
generellt lades »andra oumgängelige fall och nödtorfter». I fråga
om skatternas fördelning förutsattes visserligen möjligheten att därom
infordra undersåtarnes mening, men som första alternativ möter
konungens rätt att därom förordna.! I förbigående må anmärkas,
hurusom ordet >»ständer» (= allmogen i landslagen) i dessa förslag
samvetsgrannt är utbytt mot »undersåtar».?
Man har förvånats öfver att enväldets lagstiftare lämnade den
kvinnliga tronföljden så obestämd och sväfvande, nöjande sig med
1604 års otydliga ordalag. Att man haft ögonen öppna för nöd-
vändigheten af klara bestämmelser härvidlag visa ej blott de yrkan-
den, som af några vederbörande gjordes på en successionsordning,
utan äfven det förslag till en sådan, som utarbetades, betecknande
nog, uti konungens namn, såsom en viljeyttring af honom. Så fullt
klar, som vederbörande författare ansåg den vara, är den måhända
icke, men följande ordning tyckes ha varit afsedd: 1) söner och deras
manliga afkomma; 2, 3) lefvande dotter, äfvensom hennes manliga
afkomma; 4) söners kvinnliga afkomma; 5) aflidna döttrars manliga och
kvinnliga afkomma. På grund häraf borde sålunda Ulrika Eleonoras
företräde framför Karl Fredrik varit höjdt öfver tvifvel. Huruvida
döttrar till sönernas kvinnliga afkomma skulle ha företräde framför
! Jfr bil. n:r 1.
? Jfr förslaget till ändring i detta hänseende på ett ställe i bil. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
