Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. CEDERSTRÖM OCH REVOLUTIONEN 1809. 231
kort efter revolutionens tilldragelser, förete ju äfven väsent-
liga olikheter. — Själf uppgifver Cederström, att han icke
till sitt förfogande haft några papper såsom hållpunkter
för sitt minne, då han under den ödesdigra tiden planmäs-
sigt förstört alla bref och aktstycken, som stodo i samman-
hang med hvälfningen. Men å andra sidan var hans starka
minne ett föremål för samtidas undran; och hans sannings-
kärlek och ärlighet äro höjda öfver allt tvitvel. Själf sade
han till sin vän, den bekante kammarjunkaren L. F. Rääf:
"Tror Ni, att man någonsin glömmer sådant?»!
Närmast torde väl nedskrifvandet af dessa ej afslutade
anteckningar hafva varit föranledt af önskan att beriktiga
hvarjehanda tendentiösa framställningar i den yngre Adler-
sparres, Crusenstolpes och andras skrifter om tilldragelserna
1809. Personliga anledningar härtill saknades icke, och den
gamle revolutionsmannen hade upprepade gånger gripit till
pennan för att protestera mot det vanställande af historiska
fakta, som han ansåg hafva ägt rum. Hvarjehanda tid-
ningspolemik blef häraf följden, under hvilken Cederström
blef föremål för ett personligt angrepp af K. A. Adler-
sparre, hvilket med skäl våckte ogillande.?
Att Cederström icke förr, oaktadt mångas uppmaningar,
beslöt sig för att i en sammanhängande berättelse nedskrifva
sina minnen, och att han uttryckligen föreskref, att intet
! Rääf har med anledning däraf i ett bref till Jakob Cederströms son
intygat, att »presidenten C. med mera tillförsikt än de flesta människor
kunde anförtro sig åt sitt utomordentligt starka minne, hvarpå Riddarhuset
afhörde ett förvånande prof, då han under sin lysande strid med stats-
rådet Sandströmer anförde utan anteckning den stora massa af sifferbevis,
som i ett dylikt ämne naturligtvis förekom. Med lika klarhet och ordning
utvecklade han sina tankar, alltid blott ur minnet, vid de täta öfverlägg-
ningar, som höllos hos presidenten v. Hartmansdorff för att bereda riks-
dagsärendena.> (51 1859.)
? Se Aftonbladet 1849, n:o 253. Anledningen var en i tidningen
»Tiden> 1849, n:o 80, införd, i hofsam ton hållen uppsats af Cederström ang.
Adlersparres »1809 års mäm. I sitt >Svar till Herr Jakob Cederström> på-
stod Adlersparre, att dennes artikel endast vore ett uttryck af sårad få-
fänga samt röjde en >»undertryckt förtviflan öfver det i Lethes flod för-
dränkta, länge närda lifgifvande hoppet att af eftervärlden hälsas såsom
en af fäderneslandets räddare», och fällde det förolämpande yttrandet:
>Själfkärleken sväller som svampen i pölen.> Det råa i tonen och det orätt-
Visa i angreppet framkallade en energisk protest af en »Tertins interveniens»
i Tiden, n:o 89. Se för öfrigt artiklar i sistnämnda tidning 1849, n:o 83,
13 (af Cederström) 96: 1850: n:o 13 (af Cederström). — I den vidlyftiga
och delvis bittra polemik i början af 1830-talet, som föranleddes af utgif-
vandet af Adlersparres »Handlingar> och som fördes mellan nutgifvaren,
Montgomery, Anckarsvärd m. tfl., tog Cederström veterligen ingen del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
