Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGES POLITIK 1686—1689 295
resultat i den slesvigska striden på den ståndpunkt Karl
XI förfäktade. Det var i Wien, hvarest det ej torde för-
blifvit obekant, att hertigen själf ett ögonblick velat ge
vika. Kejsarhofvet hade hittills troget stått på Sveriges
och hertigens sida och yrkat genom sina sändebud vid
Altonakongressen eller genom direkta skrifvelser till ko-
nungen af Danmark på hertigens fulla restitution. Denna
hållning hade det bevarat af hänsyn till sin mäktiga al-
lierade i norra Europa, och emedan det på det sättet bäst
trodde sig kunna förekomma ett krig. Men då Altonaför-
handlingarna resultatlöst afstannat, den europeiska freden
syntes alltmer hotad, under det att det turkiska kriget
lofvade blifva ändlöst, synes det kejserliga hofvet hafva
uppgifvit hoppet att åstadkomma en lösning af den nor-
diska konflikten på annat sätt än genom ömsesidig efter-
gift, hvartill man trodde, att hertigen själf vore benägen,
blott Karl XI gåfve med sig. Då Gabriel Oxenstjerna en-
ligt sin konungs order! såsom vanligt manade på om nya
skrifvelser till de kejserliga sändebuden i Hamburg och
begärde, att de af Danmark skulle fordra finalresolution,
kom det till något häftiga förklaringar å ömse sidor mel-
lan Oxenstjerna och kejserlige hofkanslern grefve v. Stratt-
mann, som förklarade, att mediatorerna icke sågo annan
atväg än ett accommodement, och att det allmänt ansågs
och klandrades, att »slutet af tractaten hemmades af Sve-
rige, som det ej tåla ville.» Oxenstjerna försäkrade sig
genom hertigens egna bref kunna visa, att hertigen själf
fasthöll alla anspråk, och påminde om Sveriges förtjänster,
då det hållit ut på kejsarens sida år 1683. Redan efter
några dagar var tonen ändrad vid kejserliga hofvet. Bel-
grads glänsande eröfring höjde modet och hoppet om snar
fred, och Strattmann förklarade, att han erkände, att Sve-
riges ståndpunkt var riktigare än den, som Danmark för-
fäktade, och lofvade att önskade order till sändebuden i
Hamburg skulle afgå.?
Kejsarhofvets vacklan var förbi, och Sverige hade lyc-
kats fasthålla och stärka bandet med de makter, som repre-
senterade dess egen ståndpunkt i de nordiska kronornas
IK. M. till Gabriel Oxenstjerna 18 juli.
? Gabriel Oxenstjerna till K. M. 5 o. 12 sept. (n. st.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
