Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
296 LUDVIG STAVENOW
inbördes kamp. Under Vellingks beskickning till Hannover
och Holland hade den svenska politiken äfven inledt eller
mött de förhållanden, som skulle komma att framkalla och
bestämma den slutliga lösningen, och som nu under hösten
af 1688, medan Altonakongressens förhandlingar tacite su-
spenderats, mognade till fast gestalt: nämligen å ena sidan
den stora förändring i de europeiska förhållandena, som be-
tecknades af det tysk-franska krigets utbrott och den stu-
artska regimens fall i England, å den andra den samtidigt
men oberoende däraf försiggående definitiva sammanslut-
ningen mellan Sverige och Läneburg till ett fast anfalls-
förbund mot Danmark.
IT.
Den stora omkastning i det europeiska statssystemets
maktförhållanden, som på hösten 1688 inleddes och efter
flera decenniers blodiga krig skulle resultera i den franska
universalmonarkiens fall och uppkomsten af nya stormakter
i Europa, har ingalunda försiggått utan den svenska poli-
tikens medverkan. Sveriges fasta anslutning till det anti-
franska systemet under 1680-talet bildar otvifvelaktigt en
vida mer betydande faktor i dess sammanhållning, inre
styrka och utveckling, än som i allmänhet erkännes. Sve-
rige var dock en af tidens mest ansedda stormakter, hvars
ord i många fall var afgörande för det norra Europas öden.
Dess inre kraftuppsving var äfven väl bekant, och dess
härar kunde åter ingripa afgörande i kontinentens strider
såsom förut. Visserligen hade Karl XI:s regering fått an-
seende för att uppträda med en viss försiktighet och af-
gjord benägenhet att envist fullfölja sina egna små fördelar
i första rummet. Nagon storslagen och djärf diplomati var
det förvisso ej. Men den var klar, bestämd och fast i sina
ingångna förpliktelser och icke utan att äfven bestämmas
af allmänna europeiska motiv. Karl XI synes i de samtida
europeiska kabinettens ögon haft vida större anseende än
hvad hans gengångare i Preussen Fredrik Vilhelm I sedan
förmådde skaffa sig. I inre reformarbete hafva båda ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
