Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG KARL XII:S SISTA EGENHÄNDIGA BREF 335
historiens förfärdigande».! Men Wilde blef ej den, som skildrade
Karl XII. Han var hindrad af Jus publicum? och hade därjämte
åtagit sig Karl XI:s historia.? Det hedrande, men svåra uppdraget
lämnades i mars 1722 en man, som stod utan medtäflare på den
tiden, när det gällde talets konst, censor libror. Johan Rosenadler.
Eftervärlden känner honom förnämligast — under hans ofrälse namn
Upmarck — såsom den oförliknelige tolkaren i romersk dräkt af böga
och tändande tankar i den akademiska katedern i Upsala, men 1720-
talets människor mindes lifligast hans gripande svenska tal vid konung
Karl XII:s begrafning och trodde sig ej kunna antvarda karlssagans
berättande åt bättre läppar. För att >»uppmuntras till det viktiga
och angelägna verket> hugnades han med kansliråds titel samt fick
>votum et cessionem> i Kanslikollegium i akademiska saker. Det
var de höge herrarna i kansliet, kanslipresidenten Arvid Horn samt
riksrådet Banér och hofkansleren Karl Gyllenborg, som genomdrefvo
utmärkelsen under lifliga invändningar från kansliråden v. Kochens,
Wrangels, Cedercreutz’ och Cederströms sida. Dessa menade näm-
ligen, att sekreteraren i Kanslikollegium den 44:årige Kristian König
prejudicerades, därigenom att man befordrade en i deras ögon så
obetydlig person som en f. d. universitetsprofessor, hette han ock
Rosenadler och hade hunnit sitt 58:e år. Det dröjde ej många
dagar, förrän Rosenadler i kollegium beklagade sig öfver brist på
källor, hvarefter kanslipresidenten framställde det egendomliga för-
slaget, att »bref kunde afgå till dem, som varit med, det de sam-
manträda och gifva hvar och en till känna hvad de veta och kunna
sig påminna, ett förslag, som, efter allt att sluta, ej ledde till något
resultat. Kollegium framhöll den ledsamma omständigheten, »>att
Hermelins journal ej är till hands».5
Emellertid gick år efter år, utan att Rosenadler blef färdig med
sin uppgift. På tyska, franska och holländska hade den sannings-
måne Schmauss, den flitige Limiers och Le Long i vidlyftiga verk
täljt Karl XII:s bedrifter, för att ej tala om Zschackwitz” (>C. T. F.
von H.2) digra »Historische Nachricht von dem Nordischen Kriege»
och S. Fabers (3S. F.>) jämmerliga >Ausfihrliche Lebensbeschreibung
Carls des XID i ett halft tjog band. Men på svenska saknades ännu
alltjämt hans historia. Ändtligen brast tålamodet hos höga veder-
börande. Den 10 okt. 1727 uppkallades Rosenadler i rådet och till-
spordes hvad som var åtgjordt af Karl XII:s historia. Rosenadler
genmälde, att »>han haft en uppriktig dessein att skrifva denna hi-
storia> och anförde såsom bevis därpå — att han för »ett par 100:de
Rdr> inköpt böcker angående salig kungens lefverne. Men hans
1 Kanslikoll. prot. d. S April 1720.
2 Wildes bekanta »Snecie historia pragmatica»>, i hvilket han skildrade
den svenska statsförfattningens uppkomst och alla de förändringar hon se-
dermera undergick t. o. m. det karolinska enväldet.
3 Riksrådet Banér i Kanslikoll. d. 13 mars 1722.
+ Kanslikoll. prot. d. 13 mars, 25 april och 14 jani 1722.
5 Kanslikoll. prot. d. 19 juni 1722.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
