Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRHÅLLANDET MELLAN POLITISK HISTORIA 0. KULTURHISTORIA 419
faktiskt stöd, ty statslif och kulturlif stå till hvarandra
i den mest innerliga och oskiljaktiga förening.
Vi måste dröja något vid arten af detta sammanhang,
som är af principiell vikt för hvarje försök att bestämma
förhållandet mellan politisk historia och kulturhistoria.
Det är en allmänt och ofta gjord iakttagelse, att ett
kraftigt politiskt och nationellt maktuppsving i regel fram-
kallar en hög kulturutveckling. Hvarje politisk makt
sträfvar liksom med nödvändighet att fylla sig själf med
ett kulturinnehåll, utveckladt ur dess egna nationella förut-
sättningar eller, genom upptagandet af en högre främmande
odling, besläktad med det egna folkets andliga begåfning.
Så hvilar t. ex. den grekiska kulturens härligaste blomst-
ring på den storartade segern öfver perserna, som höjde
den nationella känslan och i den attiska staten skapade
det grekiska folkets främsta politiska maktbildning för
alla tider. Så förbinder sig den franska kulturens storhet
under Ludvig XIV:s tid med dess politiska maktutveckling
eller den svenska odlingen under vår egen storhetstid med
Sveriges stormaktsställning i norra Europa. Och hvem
ville förklara den rika blomstring, som den holländska
odlingen vann efter frihetskriget mot Spanien eller den
engelska under Elisabets dagar utan dess relation till det
politiska lifvet? Öfverallt se vi, huru ett rikt statslif,
som tränger det nationella medvetandet och den sedligt
stärkande känslan af plikt mot det offentliga samhället och
ansvar för dess bestånd djupt ned i folkets djupaste lager,
framkallar en rik utveckling af den privata odlingen i alla
riktningar. Och detta empiriska faktum har sin naturliga
grund däri, att politisk makt alstrar själfkänsla, tro på sig
själf och kärlek till egna kulturprinciper; den uppkallar
en rikedom af krafter till arbete i det allmännas tjänst,
till täflan att göra någon insats i den gemensamma stor-
heten, att denna eggande känsla skall med nödvändighet i
öfverensstämmelse med de olika individernas anlag göra sig
gällande på alla kulturlifvets områden. En nation behöfver
dessutom liksom den enskilde harmonisk utveckling, och ett
kraftigt politiskt uppsving fordrar äfven därför liksom
sitt ideala berättigande eller komplement ett höjande af
det privata kulturlifvets nivå. Förnimmelsen däraf såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
