Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422 LUDVIG STAVENOW
eller tynar och dör. Sa hade den grekiska kulturen, när
ett och ett halft sekel gått från slaget vid Salamis, kommit
till den punkt, att småstatslifvet ej längre betydde skilda
kulturprincipers brytningar i ringaste mån, utan inre anarki
och de rika krafternas upprifvande i inre kamp inom en
värld, där bildningen vuxit öfver de gamla politiska for-
merna till allmänt hellenisk och fordrade en politisk makt,
som tryggade den inre rättsordningen i den gemensamma
helleniska kulturvärlden och organiserade dess öfverskotts-
krafter till utbredning öfver en död eller motstånds-
lös yttre värld. Den uppgiften löstes af Alexander och hans
efterföljare i det helleniska världsrikets och statssystemets
bildande och till sist af Rom, och först därigenom möjlig-
gjordes ett halft årtusende af den rikaste kulturutveckling,
den alexandrinska bildningen, som väl därförutan ej blifvit
till. På samma sätt fordrade också den allt allmännare
och likformigare europeiska kulturen med nödvändighet sin
politiska motsvarighet i ett allt fastare organiseradt stats-
system, som redan faktiskt lefver eller skymtar såsom ett
politiskt samhälle öfver de gamla nationsstaterna, och en
ätergang i detta fall till en fullt isolerad statsindividua-
lism — om den vore möjlig -— måste medföra den rika
internationella odlingens undergång.
Vi sammanfatta vår betraktelse af förhållandet mellan
stat och kultur. Behofvet af harmonisk utbildning, af emot-
svarighet i en nations eller i mänsklighetens kulturlif och
dess politiska lif framträder lika oafvisligt, vare sig stat
eller kultur tagit försteget i utveckling. Blir denna dis-
harmoni för stark och utjämnas den ej genom det fort-
gående samhällsarbetet, följer tillbakagång och död. Endast
i den mån de växlande kulturströmningarna förmå vinna
inflytande pa statslifvet blifva de af beståndande och genom-
gripande art. Endast i den mån de politiska bildningarna
ega kulturell innebörd, erhålla de högre och varaktig be-
tydelse. Sammanhanget kan icke vara intimare. Det är
helt enkelt så, att stat och kultur endast äro olika sidor
af den mänskliga andens lif, och att än de politiska pro-
blemen, än de kulturella tränga i förgrunden såsom de
hufvuduppgifter, af hvilkas lösning dess utveckling beror,
från urtid till all framtid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
