Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
där den 1865 granskades af George Stephens och Carl Säve. Nu
har emellertid stenen blifvit gjord till föremål för en ytterligare
noggrann undersökning af den berömde danske runkännaren pro-
fessor Ludvig Wimmer, hvaraf resultatet föreligger uti första delen
af hans stora lärda mnationalverk De danske runemindesmeerker,
hvilken del afhandlar de historiska runminnesmärkena och är en verk-
lig guldgrufva af märkliga historiska upplysningar rörande Danmarks
och hela Nordens forntid.
Stenens inskrift lyder enligt Wimmers tolkning sålunda:
»Kåpu-Sweinn (Sweénn?) résti stén henna eftir Bösa sun sinn,
dreng gédan, pbann es drepinn vard i orrostu at Utlengju. God
drötteinn hialpi hans ånd öuk (ok?) santa Mikjäll> Eler i svensk
öfversättning: »Kåpe-Sven reste denna sten efter Bose sin son, den
tappre krigaren, som vardt dräpen i striden vid Utlängan. Herren
Gud och sankt Mikael hjälpe hans ande (själ).»|
Genom en undersökning, för hvars detaljer vi hänvisa till arbetet
själft, kommer prof. Wimmer till det resultat, att denne Kåpe-Sven
tillhört en märklig och i fornsagan vida frejdad bornholmsk ätt,
som på denna tid gripit rätt djupt in i Danmarks och hela Nordens
historia, och som på sin fäderneö tyckes intagit en ledande ställning.
Den isländska Jomsvikingasagan nämner på Bornholn en Véseti (helge-
domsföreståndare, alltså väl snarare en titel än ett namn), som hade
två söner, Båi digri och Sigurör kåpa. Sönerna slöto sig till joms-
vikingarne, och Bue digre, prisad såsom en af de främste bland Joms-
borgs hjältar, gick efter lysande mandomsrön öfver bord i slaget
vid Hjörungavag, där den norske Håkon Jarl bröt Jomsborgs makt.
Enligt samma saga återvände efter nederlaget brodern Sigurd
Kåpa till Bornholm, där han på sina gårdar lefde länge och lyck-
ligt med sin maka Tofva, en syster till den ryktbare Jomsborgshöf-
dingen Sigvaldi jarl, samt blef stamfader för en stor släkt. Till denna
släkt skulle nu enligt Wimmer den på runstenen nämde Kåpe-Sven
hört; och på skäl, som han i sitt arbete närmare utvecklar, finner
han det i hög grad sanuolikt, att Sven varit Sigurd Kåpas son och
ärft hans tillnamn.
Men hvar stod då det slag, där hans tappre son föll, och hvars
minne inskriften ensamt bevarat? På den frågan vet Wimmer ej
att gifva något svar, ty något ställe med namnet Utlängan, menar
han, är icke kändt. I brist på bättre antager han, att striden stått
någonstädes vid den bygd utmed Göta älf, som sagorna känna under
namnet Utland, och hvars namn äldre forskare oriktigt velat läsa
på stenen. Då han vidare på grund af inskriftens beskaffenhet finner
sig kunna sätta dess ålder till tiden mellan 1040 och 1060, tager
han för gifvet, att den unge kämpen fallit i någon af de strider,
som vid den tiden utkämpats mellan den danske Sven Estridsson och
den norske Harald Hårdråde i grannskapet af Göta elfs mynning.
Ilvad uv först namnet Utland vidkommer, så har det tydligen
uppstått i staden Konghälla, från hvars synpunkt det omisskännligen
betecknar bygden på andra (svenska) sidan om Göta älf, i motsats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
