Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIDERICIA, ADELSVAELDENS SIDSTE DAGE vå
Adelsveldens sidste Dage. Danmarks Historie fra Christian IV:s
Dod til Enevgeldens Indforelse. Af J. A. FriperRicia. (16) +
550 + LXVII sid. Kjobevhavn 1894.
D:r Fridericias föregående arbeten öfver Danmarks historia un-
der det sjuttonde århundradet hafva inskränkt sig till framställningen
af de yttre politiska förhållandena. Förevarande arbete är däremot
anlagdt efter en mera omfattande plan. Författaren säger själf i
förordet. att han känt det olämpliga i att skilja de inre och yttre
förhållandena åt i en period, hvarunder växelverkan emellan dem
var af så genomgripande natur, och han har då föresatt sig att
skildra Danmarks inre och yttre historia under den tid, som när-
mast förberedde och fullbordade adelsväldets fall. Denna uppgift
har han löst på ett framstående sätt; arkivforskningar och öfriga
förstudier hafva varit ytterst omfattande och samvetsgranna, och re-
sultaten äro framställda i en form, som visar ett afgjordt framsteg
framför d:r Fridericias tidigare arbeten.
Det är bilden af ett samhälle i svaghet, en stat i förfall, som
förf. gifver oss. Intressant är att i hans framställning se, hur det
gamla riksråds- och adelsväldet öfverlefvat sig själft och hur jäm-
förelsevis långt före 1660 redan tecken visa sig till en ny sakernas
ordning. Som en röd tråd går genom arbetet motsatsen mellan det
framåtsträfvande konungadömet och det murknade riksrådsväldet, som
allt mer förlorar fast mark under fötterna. Det senares egentliga
lifsvillkor, förbindelsen med den öfriga adeln, förefanns ej i samma
grad som förut. Vid konungavalet och handfästningens uppgörande
1648 visar sig adeln i en viss opposition till riksrådet, och det råder
hos den en stämning för att låta riksrådsväldet öfvergå i en verklig
ständerförfattning. D:r Fridericias hela skildring af de olika danska
stånden och deras ställning till hvarandra visar emellertid, hur oför-
mögen den danska adeln var både att med kraft upprätthålla sitt
välde och att utveckla det i en mera tidsenlig riktning. Särskildt
lärorikt är det här att jämföra adelsstånden i Danmark och Sverige.
Den danska adeln var allt för fåtalig, allt för skarpt afsöndrad från
de öfriga samhällsklasserna och slutligen ekonomiskt allt för svag
för att i längden kunna hålla sig uppe och gå i spetsen för staten.
Dess ekonomiska svaghet visar sig särskildt däri, att den för att
kunna existera såsom stormansstånd, oundgängligen behöfde länsmans-
institutionen i dess dåvarande, ett modernt statslif föga motsvarande
skick.
I trots af alla handfästningens bestämmelser rycker så konunga-
dömet fram. Redan 1648 och den närmaste tiden därefter skymtas
tecken till att valrikets dagar snart skola vara räknade; konungen söker
hålla på sin egenskap af arfherre till Norge. Så krossas adelns för-
nämste män, Corfitz Ulfeld och Hannibal Sehested, hvilka dock visser-
ligen redan själfva sökt sig en ställning öfver sitt stånd. Just då
Ulfeld efter afslutandet af redemptionstraktaten, — en diplomatisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
