Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIDERICIA, ADELSVJELDENS SIDSTE DAGE 9
Karl Gustaf och hela hans politik är framställd med stor opar-
tiskhet, och förf. gör full rättvisa åt hans lysande strategiska och
politiska egenskaper. Hvad angår den mycket omtvistade frågan om
fredsbrottet i augusti 1658 och början af det andra kriget med
Danmark, är Fridericias framställning den, att Danmark ej gifvit
direkt anledning för Karl Gustaf att åter igen anfalla detsamma,
om än den svenske konungen trodde sig hafva skäl att frukta re-
vancheplaner från dansk sida. Emellertid finner Fridericia förkla-
ringsgrunden till Karl Gustafs fredsbrott ej så mycket i några åt-
gärder eller i någon underlåtenhet från Danmarks sida som i den
allmänna europeiska ställningen, sådan den blifvit genom Leopold I:s
val till tysk kejsare. Karl Gustafs förhållande till Fredrik III un-
der sommaren 1658 bestämdes ej blott af underhandlingarna i Kö-
penhamn och deras resultat; det rönte i än högre grad inverkan af
förbållandena i Tyskland. Det var ej blott en enbart nordisk fråga,
som Karl Gustaf ville lösa med svärdet, det var på sätt och vis en
europeisk. Fridericia karakteriserar ställningen så: >»Han, Kriger-
fyrsten, hvis hele Magt og Autoritet beroede paa hans Heer, han,
der var henvist til at stole paa sig selv, idet hans Forsög paa at
sikre sig ved Alliancer med England og Frankrig ikke havde fört til
Maalet, befandt sig i en cul de sac, og det en, som var meget snee-
ver og trykkede haardt . . . . blev Leopold valgt og allierede sig
med Brandenburg, vilde de Baand, der holdt Karl Gustaf i hans cul
de sac, blive strammede endnu fastere. Paa to Maader kunde de
brydes, enten kunde han vende sig mod Danmark eller mod Bran-
denburg. Herom stod Valget, herpaa beroede hans Vaklen.»
Vid framställningen af Köpenhamns försvar emot svenskarne
framträder som ett viktigt moment konung Fredriks välbetänkta åt-
gärd, då han strax vid belägringens början gifver Köpenhamn nya
privilegier, gör staden till ett nytt riksstånd så att säga. Det är
sedan icke blott för fäderneslandet i allmänhet som Köpenhamns
borgare strida, de hafva nu någonting ännu handgripligare att
försvara, nämligen privilegierna, och detta har kraftigt bidragit att
sporra dem till de största ansträngningar. Förf. framhäfver med rätta
det politiskt kloka i konungens handlingssätt härvid.
Men i och med detta har det gamla statsskicket fått en hård
stöt. I själfva verket var det väl så, att efter det andra kriget och
just på grund af hvad som händt var hvarje fortsättning af ett adels-
välde omöjlig. Riksståndens antal var så att säga ökadt genom
konungens förlänande af privilegier åt Köpenhamn, och valriket kunde
väl svårligen längre upprätthållas, då Sönderjylland och nu därtill
Bornholm undandragits riksrådets myndighet och Norge kunde anses
som arfrike. Vi se också, hurusom konungen allt mer förbigår riksrådet.
En särdeles intressant del af d:r Fridericias arbete är fram-
ställningen af de skiftande och invecklade diplomatiska förhand-
lingarna under det andra krigets senare del jämte fredsförhand-
lingarna. Förf:s forskningar i holländska, engelska, franska och
tyska arkiv hafva satt honom i stånd att här gifvå en särdeles klar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
