Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
att egentliga forskningar ej verkställts annorstädes än i familje-
arkivet. När detta är så rikt och så väl vårdadt, som det grefliga
Bondeska, kan anmärkningen måbända vara oberättigad, men icke
desto mindre torde ett och annat, som hänför sig till ofvan omtalade
gods, kunnat anträffas äfven i andra arkiv, om undersökningar gjorts.
F. U. W.
Tysk Gustaf Adolfs-litteratur.
Att Gustaf II Adolf varit en af de väsentligaste orsakerna till
att Tysklands politiska enhet först i våra dagar, den religiösa ännu
ej blifvit verklighet, därom äro både protestanter och katoliker ense.
Men medan de förra bärutinnan finna en anledning till tacksamhet
mot den svenske konungen, emedan detta enhetsverks genomförande
för 250 år sedan skulle varit liktydigt med deras egen undergång,
se katolikerna i denna omständighet en källa till ständig grämelse.
Gustaf Adolfs-minnet, som i Sverige för länge sedan afkylts till ett
vetenskapligt diskussionsämne, fortlefver alltså i Tyskland som ett
religionspolitiskt agitationsmedel. Häraf följer ock, att i fråga om
objektivt vetenskapligt betraktande af detta ämne vi ha mindre att
lära af tyskarne än de af oss. De i Tyskland förlidet år firade
Gustaf Adolfs-festerna ha haft en ganska påtaglig partipolitisk färg;
det har varit på en gång ett kärlekens och ett hatets jubileum, och
många af de inlägg, som 300-årsminnet framkallat, ha fått karak-
ter af stridsskrifter. — »Gustav Adolf, Deutschlands Erretter —
nieht Eroberer», »Gustav Adolf, Deutschlands Eroberer — nicht
Erretter» — så lyda ofta de motsatta deviserna på de båda lägrens
minnesskrifter.
Då det moderna Tyskland är byggdt på religiös fördragsamhet,
bar våra dagars ultramontanism vid sina angrepp på Gustaf Adolf
utbytt det sjuttonde århundradets kyrkliga argument: mot nutidens
nationalitetsidéer och i stället för hans tro tagit hans politiska af-
sikter till anfallspunkt. Därför förneka ock de ultramontana för-
fattarne det 30-åriga krigets religiösa karakter; tillståndet i Tysk-
land vid början af 1600-talet var det bästa möjliga, och de båda
religionspartierna hade så närmats till hvarandra, att den stund ej
syntes aflägsen, då de skulle uppgå i hvarandra och därmed ock
ett starkt, politiskt enadt Tyskland återställas. Då kom Gustaf
Adolf — objuden — och gjorde denna utsikt till religiös och poli-
tisk enhet om intet genom att åter väcka religionshatet till lif och
locka en mängd redan undergifna riksständer till uppror mot kej-
saren. Och allt detta endast för att vinna nya landområden åt
sitt rike och tyska kejsarkronan åt sig själf; ty sådana voro Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
