Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSK GUSTAF ADOLFS-LITTERATUR 15
Adolfs: verkliga afsikter, hur mycket han än med religionens täck-
mantel ville undanskyla deras brottsliga egoism:
Det är Droysen, som här får tjäna som auktoritet, hur litet
han än lärer vara nöjd därmed; en annan Gustaf Adolfs-forskare,
Wittich, missbrukas på samma sätt i fråga om Magdeburg. Af
dennes åsikt, att skulden för Magdeburgs brand ej drabbar Tilly,
utan det protestantiska partiet i staden, sluter man — trots Wittichs
allvarliga reservation mot en sådan slutsats —, att detta parti med
Falkenberg i spetsen härutinnan handlat efter Gustaf Adolfs anvis-
ningar. Så framdeduceras Gustaf Adolf som Magdeburgs mordbrän-
nare, och Tilly rehabiliteras i samband därmed till en lika god som
stor människa. Särskildt lofordas hans utmärkta disciplin, hvaremot
det gamla talet om Gustaf Adolfs krigstukt stämplas som en lögn
från början till slut.
Medan 1600-talets katolska författare ofta med vördnad sågo
upp till Gustaf Adolfs personlighet, ha deras efterföljare i våra dagar
knappt ett ord af erkännande. Han är på sin höjd en talangfull
egoist; den samvetslösa komedi han drifver med religionen ökar blott
det vedervärdiga i hans företeelse. Höjdpunkten af ultramontan
fanatism intager en katolsk flygskrift, kallad >Gustav Adolf, König
von Schweden, Ein trauriges Jubiläum». Den anonyme författaren
upphetsar sig här till en konvulsivisk extas, ur hvilken sådana in-
vektiv som >»Attila» och »Tysklands mordbrännare> framslungas.
Om dylika utbrott endast bevisa, hur djupt ultramontanismen för-
varar den känslan, att Gustaf Adolf mer än de fleste satt mått och
gräns för dess herravälde i världen, så kunna däremot sådana ar-
beten som J. Burgs! samt P. Sagets och A. E. Steins? med sin
lärda apparat och sin föregifna opartiskhet lätt nog vilseleda okritiska
läsare. Man ser ju stundom t. o. m. så respekterade namn som Geijer
och Ranke citeras, och med särskild förkärlek åberopas — i objektivi-
tetens namn — sådana >»protestantiska» författare som Gfrörer, Klopp
och Leo, män, hvilka dock i själ och bjärta voro katoliker eller
slutade med att rent af öfvergå till den romerska kyrkan. Sin
egentliga styrka äga dock dessa författare mindre i förmågan att
framdraga användbara citat och fakta än i konsten att negligera de
oanvändbara.
Den ultramontana uppfattningen af Gustaf Adolf återgår i allt
väsentligt i en från tidningen »Vorwärts> förlag i Berlin utgången
socialdemokratisk skrift, kallad »Gustav Adolf, Ein Firstenspiegel
zu Lehr und Nutz der deutschen Arbeiter», endast att religionen här
fått lämna rum för nationalekonomien liksom Tilly för Wallenstein.
Sverige skildras som en »junkerliche Militärmonarchie> och Gustaf
Adolf som detta junkerväldes blinda redskap.
w
! Gustav Adolph im Lichte der neureren Geschichtsforschung.
Essen 1894.
? Gustav Adolf, Deutschlands Eroberer – nicht Erretter. Osna-
bräck 1895.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
