Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSK GUSTAF ADOLFS-LITTERATUR 17
författarne — med få undantag — ense. Men så mycket skarpare
skilja de sig ’åt, när det gäller att bedöma värdet af den enhet,
som då gick förlorad.
Medan Ferdinand II och Wallenstein från ultramontant håll
karakteriseras som målsmän för en nationell tysk enhet och de tyska
furstar, hvilka förenade sig med Gustaf Adolf i kamp häremot, som
upprorsmakare, så stämpla motsidans författare de habsburgska pla-
nerna som ett revolutionärt försök att åstadkomma >en all andlig
frihet, vårt tyska jag förintande enhet, danad af spanska jesniter
och fäderneslandslösa condottierer» (Treitscehke). Då Gustaf Adolf
stäckte dessa planer, räddade han sålunda ej blott den protestantiska
tron, utan själfva den tyska nationaliteten från undergång. Gustaf
Adolf — säger Prutz — är den människa, vi närmast ha att tacka för,
att vi ännu äro protestanter och att vi ännu äro tyskar. — Och denne
räddare var i själfva verket oändligt mera tysk än Tysklands kej-’
sare. Den svenske konungen — säger Opel — skref och talte tyska
med vida större innerlighet och uttryck än någon af hans tyska
samtida, och Lenz påvisar, hur den svenska nationen var tysk till
bildning, tro och åskådning. De germanska Östersjöfolken utgjorde
en andlig amfiktyoni, som utanför det politiska området hade allt
gemensamt. Från tre håll hotades denna protestantisk-germanska
kulturkrets — från det barbariska Ryssland, det katolsk-slaviska
Polen och det spansk-österrikiska Habsburg. Det är Gustaf Adolf,
som ur denna dödliga fara räddat germansk tro och germanskt folk-
väsen, och verkningarna däraf förspörjas än i dag äfven utanför
Tyskland. Om tysk kultur ännu lyckats bibehålla sig i Östersjö-
provinserna gent emot de förnyade anloppen öster ifrån, så har den
därför främst Gustaf Adolf att tacka. Schäfer uttalar den åsikten,
att om denne konung fört kampen mot Ryssland med mindre energi
och undvikit att göra denna makt till en dödsfiende genom att all-
deles utstänga den från hafvet, så skulle möjligen — till lycka för
Europa och särskildt för Tyskland — både Finland och de södra
Östersjöprovinserna ännu befunnit sig i Sveriges hand.
Gustaf Adolf har gjort om intet de habsburgska enhetssträfvan-
dena, "men han har på samma gång lagt grunden till den verkliga,
nationella sammanslutning, som våra dagar sett förverkligad. Liksom
ban i allmänhet väckte det försoffade tyska folket till ett högre,
själfmedvetet iif, så är det ock han, som först framställt tanken på
en evangelisk nationell stat och i en evangelisk politik visat vägen
till dess förverkligande. Ty detta var kärnan i detta »corpus evan-
gelicum», denna stora protestantiska sammanslutning han ville upp-
ställa gent emot det spansk-romerska tvångsväldet. På denna grund-
tanke är det, som Fredrik Vilhelms, Fredrik II:s och Vilhelm I:s
Preussen uppbyggts, och därför förtjänar ock Gustaf Adolf en plats
bland den preussiska statens och det tyska rikets grundläggare. Att
inom det moderna Tyskland katoliker och protestanter fredligt bo
vid hvarandras sida, det är ock ett arf från Gustaf Adolf, som hos
det tyska folket först inplantat toleransens grundsatser.
Hist, Tidskrift 1895. Granskn. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
