Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
Den i tyska arbeten om Gustaf Adolf oundvikliga frågan om
motiven för hans ingripande i tyska kriget har gifvetvis ej heller här
blifvit förgäten. Medan folkböckerna i allmänhet vilja ge det reli-
giösa motivet hufvudvikten, äro fackmännen — som sig bör — ense
i att betona de religiösa och politiska faktorernas oskiljaktiga sam-
manhang och samverkan. Om den inom vissa tysk-protestantiska
kretsar så ängsligt fruktade politiska sidan af Gustaf Adolfs motiv
uttala både Prutz och Schäfer den förnuftiga anmärkningen, att han
skulle varit en dålig konung, ifall han inlåtit sig på ett sådant äfven-
tyr som det tyska kriget utan tanke på Sveriges bästa.
En speciell undersökning af denna fråga föreligger i dr. E.
Gutjahrs »>König Gustaj II Adolfs von Schweden Beweggrände zur
Teilnahme am deutschen Kriege> (Leipzig 1894). Förf., som för detta
ändamål sammanställt och skärskådat Gustaf Adolfs uttalanden un-
der åren 1629—1630, ådagalägger på detta sätt ofullständigheten i
Droysens kännedom om de svenska källorna och stannar vid det re-
sultat, att Gustaf Adolf ledts af så väl politiska som religiösa motiv,
men att de senare varit de bestämmande. Förf. bade ej behöft gå
så långt hvarken framåt eller tillbaka för att finna ytterligare bidrag
till sin samling. En annan författare, B. Rogge,"! som ock upp-
träder mot Droysen, går med godt skäl tillbaka till 1624, då Gustaf
Adolf första gången stod beredd att ingripa i tyska kriget, ja, ända
till 1619, då Sverige ännu ej var direkt hotadt.
Den säkraste vägen att finna visshet i denna fråga är emeller-
tid att tränga in i tidens och Sveriges politiska läge och Gustaf
Adolfs egen ställning och personlighet. Det är också på denna väg,
som flere af dessa författare kommit till det rätta svaret genom att
påpeka sådana enkla fakta, som att hos denne furste innerligt tros-
lif och skarpt politiskt omdöme varit förenade, att Sveriges försvar
sammanfallit med reformationens och att dennas undergång skulle
varit liktydigt med förlusten af Sveriges nationella oberoende.
Följdriktigast synes denna fråga utredd i ett i >Dina-Zeitung»
(20—24 dec. 1894) tryckt föredrag af Fr. Bienemann jun. om
Gustaf Adolf, särskildt i hans förbållande till Livland. Förf. på-
visar här, hurusom konungens inblandning i tyska striden framgått
ur alldeles samma grunder som det föregående polska kriget, i
hvilket de religiösa och politiska faktorernas sammanhang måste
springa äfven den blindaste i ögonen. Han bedömer i öfrigt Gustaf
Adolfs förhållande till Livland med en opartiskhet och en rättvisa,
som man ej är van att vänta från detta håll: >Wir danken Gustar
Adolf einen neuen Morgen im Dasein Livlands, wir danken ibm die
Mövglichkeit, dass hier auf erneuerten, festgefögten Culturfundamenten
fortgebaut werden konnte, die Begriändung einer geordneten Ver-
waltung in Schule, Kirche, Recht. Wir danken ihm auch nach einer
verworrenen, zuchtlosen Zeit das stramme Regiment, das er wohl
gelegentlich ausgeibt hat. Und wir beklagen, dass seine feste Hand
! Gustav Adolf, Deutschlands Erretter — nicht Eroberer. Dresden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
