Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLASON, TILL REDUKTIONENS FÖRHISTORIA 49
Nu är för det första icke visadt, att Karl IX här hyllat samma
uppfattning af länsväsendets ärftlighet som förf. Att ett ofullbordadt
lagförslag, som aldrig blef lag, icke innehöll något stadgande om
konfirmationsansökan, afgör icke den saken, särskildt om man erinrar
sig konungens ofvannämnda hållning i den samtida privilegiifrågan.
Men äfven om så vore, som förf. antager, bevisar detta ingenting
med afseende på Karl IX:s uppfattning af landslagen. Från det
sätt, hvarpå en ny lag anses böra formuleras, kan man icke utan
vidare sluta till tolkningen af den gamla. Om det nya lagförslaget
vid sidan af en allmän förbudsregel uppställer ett undantag, bevisar
detta icke undantagets rättsgiltighet under den gamla ordningen,
som därom intet innehöll.
Till slut antyder förf. möjligheten af, att i tidens rättsmedvetande
vitsord skulle kunna tillerkännas ett vanligt riksdagsbeslut gent emot
landslagen. För att hr C. häraf skulle kunna betjäna sig till stöd för sin
teori, fordras då först att uppvisa ett densamma bekräftande riksdags-
beslut. Men äfven om detta skett, är dock åtskilligt att anmärka
vid själfva satsen. Frågan om landslagens vitsordande kraft torde
helt visst ha besvarats olika i den mån, uppfattningen af riksdagen
som uppbärande svenska folkets andel i lagstiftningen trängt igenom.
1604 var denna utveckling ingalunda afslutad, och man torde äfven
i Sveriges historia kunna finna fiktioner snarlika dem, hvarpå Englands
är så rik, fiktioner afsedda att bringa öfverensstämmelse mellan
lagens bud och tidens kraf.
En ofullständighet vidlåder arbetet så tillvida, som där emellanåt
utan vidare användas termer och omnämnas sakförhållanden, hvilka
kunnat tarfva närmare förklaring och definiering. Så t. ex. talar
förf. ofta — som naturligt är — om säterfriheten, utan att dock
försöka bestämma det till grund härför liggande sätesgårdsbegreppet.
Frågan, ehuru svår och omtvistad, är dock af den vikt och det nära
sammanhang med ämnet, att den ej bort alldeles förbigås.
Ett annat exempel erbjuder uttrycket kyrkotionde, hvilket förf.
använder omväxlande med kronotionde utan att angifva, att dessa
båda termer för honom äro identiska. Ett dylikt angifvande bade
varit desto lämpligare, som den nyare kameralistiken synes skilja
dem emellan, och kronotiondens förhållande till den medeltida för-
delningen af tionden icke tillfyllestgörande förklarar uttrycket
kyrkotionde. Är det nu så, att kronotionde är en modern term,
kyrkotionde åter den gamla benämningen, kunde detta ju nämnts
jämte en förklaring på den senare termen.! I förbigående må på-
pekas, att förf:s uppgift om, att kyrkotionden 1649 togs från för-
läningshafvarne, ej är fullt korrekt. I kammarens bref af 24 aug.
1649 står uttryckligen, att »alle kyrkotionder, som äro förlänte på
lön och beställning, skola under denna revokation icke förstås.»
Norrköpingsbeslutgods fingo, som uttrycket lyder, icke gå i bak-
och sidoarf. Detta förklarar förf. därhän, att godsen icke finge öfver-
! Den form för tiondens uppbörd, som $ 43 af 1617 års priv. antyder,
har kanske gifvit anledning till namnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
