Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
liga karakter i en väsentlig olika dager. Dessa spörsmål innesluta
således en preliminärfråga af en viss vikt för uppfattningen af re-
duktionens rättsliga sida.
Hr C. söker nu först göra gällande, att bestämmelsen om
skyldigheten att söka ny regents konfirmation ingalunda finge upp-
fattas såsom medförande fri pröfningsrätt för denne. Inlämnades
behörig ansökan om konfirmation, så hade konungen skyldighet att
densamma bifalla. Konfirmationen vore således på det hela taget
en tom formalitet af endast kontrollerande betydelse. Som skäl
härför, anföres hufvudsakligen, att annars skulle ärftligheten i det
donationsväsende, som Norrköpings beslut reglerade, väsentligen
rubbats, och vidare, att den motsatta åsikten saknar stöd i samtida
uttalanden. Men vid bedömandet af förläningsväsendets utveckling
har man att fasthålla icke ärftligheten utan kronans äganderätt som
den historiskt gifna utgångspunkten. Då sedermera abalienationen
tenderar till allt större varaktighet, har man således icke rätt att
ur ärftligheten såsom princip deducera fram inskränkningar i
kronans eganderätt. Man måste i stället på positiva bistoriska bevis
stödja de begränsningar i denna, som man trott sig finna.
Nu lämna emellertid den tidens handlingar ett vittnesbörd, som
ganska tydligt talar emot hr C:s åsikt om konfirmationens forma-
litetsnatur. Man finner nämligen, hurusom vid de underbandlingar
om nya privilegier, som några år efter Norrköpings riksdag fördes
mellan Karl IX och adeln, så väl denna senare som rådet yrka på
införandet af en bestämmelse om, att sökt konfirmation icke skulle
få vägras. ! Ett sådant yrkande vore ju fullkomligt oförklarligt,
om hr C:s uppfattning af Norrköpings beslut vore riktig. Det vann
icke heller konungens bifall, och först i 1617 års privilegier inflöt.
en dylik bestämmelse. Men ej heller denna får fattas som ett
definitivt uppgifvande af konungens pröfningsrätt. Gustaf II Adolf
lofvar endast att för sin del ej göra bruk af denna rätt, och själfva
löftet utgår naturligtvis från rättens förefintlighet såsom sin förut-
sättning.
Af samma uppfattning uppbäres äfven det Gustaf II Adolfs
yttrande, som förf. anför s. 138, att konungen väl kunde bortgifva
gods, »på det de, som godsen bekomma, må desto trognare vara
honom och hans familj, ty han väl kunde tänka, att kommer en
annan familj till regementet, då ogillar den Kungl. Maj:ts bref och
revocerar godsen under kronan igen.»
Men förf. går ett steg längre, då han söker göra troligt, att
landslagens förbudsstadganden icke böra anses stå i strid med det
ärftliga länsväsendet, så som han fattat det, och han finner ett af-
görande bevis för, att äfven Karl IX hyllat denna mening i den
omständigheten, att dessa stadganden finnas i dennes bekanta lag-
förslag bibehållna vid sidan af bestämmelser, som otvetydligt afse att
lagfästa ett ärftligt länsväsende.
! Se S. Berghs afhandling: Karl IX och den Svenska adeln 1607—1609.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
