Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 ÖFVERSIKTER OCH GRANSKNINGAR
Riksrättsinstitutets utbildning i Sveriges historia. Af R. KJELLÉN.
(Skrifter utgifna af Humanistiska Vetenskapssamfundet i Upsala.
1v,1). vi + 191 sid. Upsala 1895.
Förf. har 1890 i Upsala ventilerat en akademisk afhandling
under titeln Studier rörande ministeransvarigheten 1, II. Till en,
så vidt vi veta, ännu icke utgifven tredje studie angående samma
ämne, Om Sveriges riksrättsform, sluter sig ofvan anförda under-
sökning såsom »den historiska delen». Förf. vill i densamma ådaga-
lägga, dels huru i Sverige ministeransvarighetens idé småningom
vuxit fram, dels huru den domstolsform kommit till och utvecklats,
inför hvilken ansvaret utkräfves. Uppgiftens natur gör det nödvän-
digt att gå från det ena enstaka fallet till det andra, stundom
skilda åt af en och annan människoålder; någon enhetligt samman-
hängande utveckling föreligger icke. På samma gång får förf. an-
ledning att redogöra för sin uppfattning af svenska riksrådets ställ-
ning under olika tidsskeden.
Det första temat eller påvisandet af ministeransvarighetsbegreppets
utveckling möter så till vida svårigheter som man ej hos oss kan
tala om ministeransvarighet i egentlig mening förr än efter 1809.
På 1400-talets regerande råd kan ett sådant begrepp ej appliceras,
och efter det nya rikets grundläggande genom Gustaf Vasa gäller
det 1500-talet igenom och därutöfver, som en statsrättslig grundsats, att
det var konungen personligen, som för sin regering var ansvarig in-
för ständerna. Bar det någon gång på sned, trädde konungen själf
i brechen och erbjöd sig att nedlägga regeringen eller grep folket
in — genom uppror. Detta förhållande har naturligtvis icke undgått
förf., men ban framhåller det icke synnerligen starkt, och vi kunna
icke gå in på hans åsikt, att någon förändring i uppfattningen in-
trädde 1600, lika litet på den skillnad han fastslår mellan Erik XIV:s
afsättning och Sigismunds eller att i afseende då den senare >»en
aning om konungens oansvarighet skulle blicka oss till mötes> i 1600
års förfaringssätt; konungen var ju då redan formligen afsatt. Liksom
ständernas dom 1569 beseglade en revolution, så gjorde ock renun-
tiationsakten 1605. Olikheten i tillvägagåendet betingades naturligt
nog däraf, att vid det senare tillfället konungen bodde i ett annat
rike. Hela Karl IX:s regering bars sedermera upp af föreställningen
om konungens personliga ansvar.
Det låter sig sålunda svårligen göra att tillämpa ministeran-
svarighetens idé på det råd, hvars öde afgjordes i Linköping 1600,
detta råd, i hvilket representanterna för rikets gamla adel, de gamla
jorddrottsätterna, voro själfskrifna medlemmar och knappast några
andra upptogos. 1500-talets rådsansvar och 1800-talets minister-
ansvar synas oss vara två vidt skilda saker. De riksråd, som ställ-
des inför ständernas domstol 1600, själfva utgörande så att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
