Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENMÄLE
förverkligas äfven i andra former än de hittills använda; Sverige kan
stödja sig på mellanfolklig rätt, om det vill fordra, att föreningen i
en ny, mer eller mindre förändrad form skall upprätthållas. Skill-
naden. förefaller ögonskenlig. s
Äfven här har anm. uppdragit em parallell. År 1866 påstod
Preussen, att tyska förbundets förbundsfördrag blifvit brutet och för-
klarade det för upphäfdt, men, anmärker anm., efter krigets slut
fordrade det alls icke, att den gamla förbundsförfattningen skulle
återställas, utan genomdref en ny organisation af Tyskland. Jäm-
förelsen passar alls icke in på föreliggande sak redan af den an-
ledningen, att Preussen och de öfriga tyska staterna till hvarandra
stodo i förhållandet af ett rent internationellt förbund mellan suveräna
makter, således något helt annat än Sveriges och Norges unionella
ordning. Det är därför alldeles naturligt, att de tyska staternas
ställning till hvarandra efter förbundsfördragets upphäfvande måste
blifva en helt annan än Sveriges och Norges efter ett norskt nnions-
brott.
. Anm. finner det »förvånande»>, att jag såsom stöd för mitt resonne-
mang kunnat anföra ett par yttranden! af Karl Johan från det kritiska
året 1821, och att jag härvid karakteriserat denne såsom den mest
kompetente i fråga om att angifva den svenska regeringens uppfatt-
ning af Kielerfredens betydelse för unionen. De citerade yttrandenas
uppgifter vore oriktiga, argument, som tillskapats för att försvara
konungens hot med en statskupp. — Det har icke varit min mening
att underskrifva hvarje uttryck i dessa aktstycken. Äfven den frågan,
huruvida stortingets befarade handlingssätt skulle utgjort hvad konungen
förklarade sig däri skola se, nämligen ett brytande af unionsfördraget
(Norges Grundlov), må här lämnas därhän. Men så mycket måtte
väl dessa akter i alla fall duga till att bevisa, som jag ur dem de-
ducerat, nämligen 1:0) att Karl Johan fortfarande fasthöll vid sin
uppfattning af traktaten såsom föreningens rättsliga grundval, och
2:0) att han hade klart för sig, att om norrmännen toge sig för att
bryta unionsfördraget (hvilket han nu ansåg, att stortinget skulle
göra, om det handlade såsom han befarade), Sverige då å sin sida
kunde förklara unionsförfattningen upphäfd utan att därigenom pris-
gifva den rätt till Norge, som det i alla fall genom traktaten ägde.
Det syntes mig icke vara ur vägen att påpeka, att det »tankeexperi-
ment>, som gaf sig såsom slutsats af min undersökning, och om
hvilket jag lika lifligt som anm. önskar, att det aldrig måtte blifva
annat än ett tankeexperiment, — att detta icke varit främmande för
unionens stiftare själf.
1 Hvarför talar anm. om blott eft yttrande af Karl Johan från år 1521,
som jag skulle åberopat? Jag har citerat frå, nämligen dels instruktionen
för Sandels af 10 maj, dels också noten af 1 juni till Sveriges beskickningar
hos stormakterna. Det är ju ett rätt anmärkningsvärdt faktum, att samma
tankegång genomgår båda dessa skrifvelser och således icke gärna kan bero
på en ögonblicklig uppbrusning.
tu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
