Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strödda meddelanden och aktstycken.
J. G. Hallmans sorgespel Erik och Valdemar .
Kyrkoherden i Stockholm J. G. Hallman (1701—1757) iir i
vår litterära historia känd hufvudsakligen genom sin skrift om Olaus
och Laurentius Petri och visan om Stolts Elisif, hvilken länge gällde
såsom en svensk folkvisa, men numera far anses soni prof på hans
egen skaldegåfva. Det åtminstone till vidden betydligaste alstret
af denna är hans sorgespel Erik och Valdemar, hvilket i prydlig
renskrift förvaras på Kgl. Biblioteket, och som jämte Hallmans
mindre dikter utgifvits af Hanselli 1875.
Dramats ämne är, såsom titeln antyder, Nyköpings gästabud
1317, hvilken tilldragelse Hallman jämväl skildrar i en vidlyftig
historisk inledning med bifogande af åtskilliga moraliskt-politiska
reflexioner. 1 första akten bevittnar läsaren förberedelserna till
dådet, öfverläggningarna mellan drottning Märta, som framstår
såsom den egentliga anstifterskan, och »hofmarskalken Brunke samt
ett försök af kaniken Carl att hålla konungen tillhaka. Akten
afslutas med en bal af »hela hofvet samt åtskilligt förnämt främmande».
Andra akten visar, huru hertigarne anlända till Nyköping och där
mottagas på bästa sätt, medan i den tredje och sista anslaget sättes
i verket, i det att härtigarne öfverfallas och fängslas. Efter en
sträng straffpredikan af kaniken Carl gripes drottningen af
samvetskval, och skådespelet afslutas med en skildring af hennes till
vansinne gränsande ångest och förtviflan.
Hallman liar i det hela iakttagit de af den härskande smaken
förestafvade reglerna om tidens och rummets enhet och äfven
begagnat det vanliga versmåttet, alexandriner men däremot indelat
sitt drama i blott tre akter i stället för fem. Om man frånser den
genomgående bristen på dramatisk koncentrering, hvilken särskildt
framträder i de uttänjda politiska samtalen i de första akterna ocli
det likaledes långdragna slutet, så får man tillerkänna Hallman
vissa förtjänster såsom dramatisk författare, nämligen en enkel och
klar plan, en jämnt om ock skäligen trögt framskridande handling
ocli en ganska ledig, från öfverdrifter fri dialog. I detalj skulle
man kunna anmärka, att förf. flera gånger i scenanvisningarna helt
naivt berättar saker, som tilldraga sig utom scenen, samt att versen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>