Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«8 STRÖDDA MEDDELANDEN 0CJ1 AKTSTYCKEN
stundom är något vårdslös. Hanselli har funnit skäl loforda förf:s
patriotism, emedan han gjort samtliga medhjälparne i dådet till
danskar. Med mera rätt framhåller han Hallmans väl funna grepp
att under maltiden, kort före öfverfallet, låta spela och sjunga
»sådana stycken, som angå gammal svensk ära och tro», hvilket ju vid
ett uppförande kunde åstadkomma en god kontrastverkan.
Efter Hallmans framställning är tvisten mellan konungaparet
och hertigarne icke föranledd af de senares maktlystnad; kampen
står i själfva verket mellan konungamakten och rådet, för hvars
rättigheter märkligt nog hertigarne uppträda såsom försvarare. Denna
besynnerliga uppfattning är emellertid beroende af, att Hallman endast
härigenom kunde få fram, hvad han i grund och botten afsåg att i
sitt drama framställa. Saken är nämligen den, att lian hvarken
åsyftat att åstadkomma ett dramatiskt konstverk eller en historisk
tidsbild, utan helt enkelt valt denna form och detta stoff for att
skrifva ett, politiskt paskill.
I ett bref till Warmholtz af den 11 okt. 1757 berättar Gjörwell
efter att hafva omnämnt Hallmans död, att denne kort förut »på
vackra svenska vers författat en tragedi Erik och Valdemar», och
att i inledningen »är en trait mot H. von Dalin (ty i förtroende
sagdt, så är bela pjesen skrifven i en viss gusto och mot vissa
— — —), som är ganska bitande och består mest uti en citation
utur lians rikshistoria». Gjörwell tillägger, att ban läst större delen,
och undrar, om steibhusets ställning kunde tillåta manuskriptets
tryckning. Vi hade emellertid knappast behöft denna fingervisning,
ty dramats mening kan, så snart man ägnar en tanke åt de samtida
politiska förhållandena, icke misstydas.
Den stolta, härsklystna Lovisa Ulrika kunde blott med svårighet
finna sig i att vara underkastad rådets förmynderskap, och genom
en revolution ville hon befria sig ocli sin make därifrån samt skaffa
konungamakten vidgade rättigheter. Men tiden var ej mogen härför ;
drottningen visade sig ej heller i besittning af de för en dylik plans
utförande nödiga egenskaperna, och försöket att omstörta de politiska
maktförhållandena misslyckades, i det att de förnämsta redskapen
häktades midsommarafton 1756. Stor var hattarnes glädje häröfver,
men lika våldsamt ock deras bat mot henne, som varit själen i
företaget, men stod för högt för att nås af lagens arm. Och detta hat
är det, som satt pennan i Hallmans hand.1
Redan dramats första replik upptager temat, i det att
drottningen yttrar:
Med en så inskränkt makt, hvad är det väl bevändt?
1 11. yttrar visserligen i en dedikation, att han skrifvit stycket »för
Hera år tillbakars, men för kort tid sedan det samma höfsat och städat»,
men då vi härmed sammanställa Gjörwells uppgift, att dramat är författadt
kort före H:s död 1757, kan väl H:s yttrande ej fattas annorlunda än som
en nödlögn, den han begagnat, för att i någon mån öfverskyla sin afsikt.
Af samma skäl har kanske dramat ej uppkallats efter den egentliga
hufvudpersoner drottning Märta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
