Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«8
STRÖDDA MEDDELANDEN 0CJ1 AKTSTYCKEN
svarar bon »spotskt»:
Jo, åt Knut Jonsson man sig ofta roa fått,
men sent omsider jag käns slughet har förstått.
När jag i stora värf mig något vågat röra,
jag kunnat dessa ord utur lians upptåg höra:
»Hör, drottning, roa dig med lek och lupperi,
riksstyrslen bör du ej få blanda dig uti.»
Jo, jag förstår hans knep, jag intet mig bedrager.
Säsom redan är nämndt, liar Hallman försett sitt stycke med
en historisk inledning, hvari lian upprepar sina angrepp på konungen
för att lyda »ett nesligt kvinnovälde» och på drottningen för hennes
förrädiska stämplingar. Hon fick, heter det, »såsom en styggelse
för alla människor hela 20 ären (efter sonen Magnus’ halshuggning)
tillbringa sina kvillrande dagar. Hennes eget samvete var hennes
farligaste bödel, det utgjutna blodet ropade öfver henne himmelens
strängaste dom». Dalin får ock, såsom konungaparets trogne
medhjälpare, hugg. i det Hallman framdrager ett ställe ur hans historia,
där lian säger det vara undersàtarnes skyldighet att försvara sig,
om öfverheten icke arbetar på folkets välfärd utan på dess fördärf,
och på ett annat ställe, där det talas om »ohyra, som samlas vid hof»,
citerar Hallman ett yttrande af Dalin (II: 344) om »den vid alla
hof vanliga ohyran».1
Slutorden i denna inledning uppenbara tämligen ohöljdt
Hallmans mening med sitt stycke: »Om detta faseliga stället i svenska
historien kan lända andra trolösa öfverlietspersoner, orättfärdige
ämbetsmän, förföriske siuekungar. lögnaktige hofskvallrarc och
smickrande örontasslare till varning och rättelse, så har initt, på följande
bladen uppförda sorgespel vunnit sitt ändamål.»
Att detta drama, i sin helhet ett hätskt angrepp på särskildt
Lovisa Ulrika, ej blef tryckt omedelbart, förundrar oss icke, men
väl må det väcka förvåning, att Hallman hade panna att tillägna
kronprinsen Gustaf detsamma och till på köpet därvid uttrycka en
förmodan, att han vid läsningen skulle »likasom känna en munterhet
i sin hand, att själf underskrifva dösdomarne», väl att märka öfver
»de otäcka smekungar».
Det resultat, hvartill vi kommit, bidrager att bestyrka Bergströms
förmodan,2 att det understuckna bref från ärkebiskop Laurentius
Petri till Erik XIV, hvilket Hallman meddelat, i sin bok om bröderna
Petri, af utgifvaren själf författats med underförstådd adress till
kung Fredrik I. Möjligen ligger någon dylik mening dold äfven i
visan om Stolts Elisif, ehuru någon särskild samtida händelse, som
här kunnat åsyftas, ej är mig bekant. Detta sätt att förtäckt yttra
1 Detta citat, som Hanselli vid tryckningen nteliimnnt, är väl den
»trait» mot Dalin, som Gjörwell i sitt ofvan anförda bref åsyftar.
2 I anmärkningarna till Elisifsvisan uti hans upplaga af Geijers och
Afzelius’ folkvisor s. 387 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
