Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«8
STRÖDDA MEDDELANDEN 0CJ1 AKTSTYCKEN
Underrättelser.
— F. d. kaptenen Julius Mankell afled d. ’23 febr. något,
mer än 68 V2 är gammal. Efter aflagd studentexamen inträdde
ban i arméen och avancerade 1868 till kapten vid Värmlands
regemente men tog redan 1874 afsked frän krigstjänsten och lefde
sedan som privatman, delande sin tid mellan politisk verksamhet
och historiskt, militäriskt och politiskt skriftställeri. Som historisk
författare hade han redan tidigt framträdt och vann rykte som
krigshistoriker; han var, såsom man har sagt, den, som på detta
den svenska historiens fält »först bröt bvgd». Snart gjorde han dock
åtskilliga sidoutflykter från det rent krigshistoriska området utan att
dock alldeles lämna detsamma, och nu fingo hans politiska åsikter
makt med honom för att på ett sällsamt sätt förändra lians syn.
Han, som själf gällde som liberal af rent vatten, blef i sina
omdömen ej litet fördomsfull och doktrinär. Het var nu, som han
sökte göra Erik XIV till en stor härförare, angrep Gustaf II Adolf
och vis-à-vis honom kuriöst nog ställde sig på ultramontancrnas
ståndpunkt, åberopande deras källor och nära nog förhärligande
Ferdinand II på den svenske konungens bekostnad. Han ställde
sig vid sidan af Gfrörer och Onno Klopp, och de ha ej dömt den
store svenske konungen ensidigare än Mankell gjorde. Det var
nu, som han slutligen skildrade fälttåget i Norge 1814, på ettsätt,
som visserligen icke vittnade om fördomsfrihet och opartiskhet.
Naturligtvis uteblefvo ej motangreppen. Den ene och andre uppträdde
emot honom, och ban dömde under de genare åren bittert och hårdt
men visserligen ganska orättvist om det svenska
»bistorieskrifvar-skrået». Det var i själfva verket mera opartiskt och fördomsfritt än
ban och skall ej heller vid grafven vägra haus förtjänster sitt
erkännande. På sista tiden ägnade han sig åter mera uteslutande ät
krigshistoriskt författarskap. — Vi anföra i det följande hans viktigaste
historiska arbeten: Studier öfver svenska skärgårdsflottans
historia, krigssätt ocli användande vid Sveriges försvar (anoin.
1855); Berättelser om sv. krigshistoriens märkvärdigaste fältslag
(text till atlas, 1857—59); Arkiv till upptysn. om sv. krigens och
krigsinrättningarnes historia II, III (anoin. 1860, 61): Uppgifter
rörande sv. krigsmaktens styrka., sammansättning och fördeln.
sedan slutet af 1500-talet etc. (1865); Anteckningar rör. finska
arméens och Finlands krigshistoria, särsk. med afs. på krigen,
emellan Sverige och Ryssland 1788—1809 I, II (1870—75);
Erik XlV:s fall (1876); ffandl. rör. sommarfälttåget i
Brandenburg 1675 samt Om orsakerna till Gun t. 11 Adolfs
deltagande i 30-år. kriget (båda i Ilist. Bibi.); Stockholm förr och
nu (1877); Om Gustaf 11 Adolfs politik (1881); Fälttåget i
Norge 1814 (1887); Öfversigt af sv. krigsinrättningarnes
historia I, II (1890—93). Dessutom småskrifter och tidskriftsupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
