Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF WACHTMEISTER, HANS SLÄKT OCII HANS FÄLTTAG 103
redan på morgonen öfver de svenska förposterna, som stodo
vid Lillträsket, en från Bottniska viken djupt inskjutande
fjärd. Kulneff sökte bemäktiga sig bron, som ledde öfver den
smalaste delen af denna vik. Detta lyckades honom äfven
dock först efter sju à atta timmars förbittrad strid mot
Helsinge regemente, Uplands, Västmanlands och Karelens
jägare, samt sedan general Demidoff med sina 2,000 man
framkommit till de sinas hjälp. Ryssarne framträngde
därefter genom skogen ocli längs vägen samt utbredde sig
öfver en sänk dalgång, som genomflöts af en liten â. Enligt
Kamenskys order var det till denna â Kulneff skulle få
framrycka, men icke längre. Hänförd af sin stridslust,
fortsatte dock Kulneff striden och sökte gång på gång,
ehuru förgäfves, att öfvergå strömmen. Däremot lyckades
det honom att afslå ett anfall, som svenskarne gjorde.
Klockan var då ungefär tolf. Adlercreutz, som ifrån en
höjd åskådat detta de sinas anfall, märkte emellertid
ungefär samtidigt, att, ryssarne sökte kringgå lians vänstra
flygel. Han drog därför den riktiga slutsatsen, att fienden
försvagat sin midt, och beslöt för den skull att här liksom
vid Siikajoki genom ett kraftigt anfall genombryta
ryssarnes slagordning. Ideligen uppeldade af Adlercreutz och
Vegesack, som ständigt voro främst i elden, ehuru den
sistnämnde var svårt sårad, störtade svenskarne och
finnarne oemotståndligt framåt genom skogen samt ner mot,
Lillträsket. De sumpiga ängarne därstädes erbjödo
ryssarne emellertid en gynnsam terräng att åter samla sig
och halla stånd. Denna omständighet tillika med Kulneffs
hjältemod, som kanske aldrig lyst i en sådan glans som
på denna förfärliga dag, hejdade de segerdruckna svenskarne
och finnarne. Dessa hade nämligen aflägsnat sig alltför
mycket från sin starka hufvudställning, emedan Adlercreutz
icke förstått att i rätt tid söka förmå dem att hålla in med
sitt ursinniga anfall. Efter nio timmars strid skulle väl
Adlercreutz dock till slut ha lyckats öfverväldiga Kulneff,
såvida icke Kamensky själf med sin hufvudstyrka i rätta
ögonblicket inträffat på slagfältet och ryckt segern ur den
alltför häftigt framstormande Adlercreutz’ häuder. Emedan
den ryska öfvergeneralen på morgonen befann sig endast på
ungefär en och en half mils afstånd från slagfältet, hörde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
