Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
A. HAMMARSKJÖLD
han kanondundret frän Oravais. Da detta tilltog, afbidade
han ej utan oro rapport från Kulneff. Men da han ej
erhöll någon sådan, lät han en del af sin hafvudstyrka bryta
upp för att komma Kulneff till hjälp. Under frammarschen
mötte honom stora skaror af särade och flyende, som läto
honom veta, att striden var mycket hård, och att
svenskarne kämpat tapprare än någonsin. Kort därpå kommo
andra flyktingar och förkunnade, att ryssarne voro i grund
slagna, och att de flydde åt olika håll. Det oaktadt
fortsatte likväl Kamensky sin marsch, ty som han ännu icke
hört något från Kulneff, trodde ban, att denne fortfarande
höll stånd. Och så länge han gjorde det, ansåg Kamensky
icke slaget förloradt. Han ökade därför marschhastigheten,
under det ban oafbrutet uppmuntrade och eldade sina
trupper att hålla ut, lofvande dem, om de det gjorde,
tsarens nåd. Sista vägsträckan, som skilde honom från
Lillträsket, tillryggalade hans trupper i språngmarsch.
Han upptog sina flyende skaror vid träskets söflra strand
och lät sina jägare sprida sig på båda sidor 0111 bron, medan
han på vägen endast behöll tvä kompanier. Det var hög
tid, att dessa dispositioner vidtogos. Ty vid denna tidpunkt
störtade de ryska skarorna, tätt förföljda af svenskarne,
ned mot bron i full flykt. Öfvergången försvårades dock
betydligt däraf, att kanonerna först skulle forslas öfver
bron. Därtill kom, att det var i detta ögonblick, som de
segervissa svenskarne framstormade längs bela linien. Men
plötsligt smattrade frän det motsatta skogsbrynet en
förfärlig salva dem till mötes. Ryssarnes kulregn var
förödande ocli förfärande. Panik höll på att gripa
svenskarne, men Adlercreutz lyckades genom att uppbjuda alla
sina krafter få åtminstone vissa delar af sina trupper
att åter hålla stånd. A ömse sidor drogo de stridande till
sig förstärkningar, men svenskarne fingo endast obetydliga
sådana, medan friska trupper i starka afdelningar oafbrutet
framkommo till ryssarnes hjälp. Ungefär klockan fem
eftermiddagen lät Kamensky massor af sina trupper i
storm-marsch rycka fram mot bron, som beströks af svenska
artilleriets eld. Utan att akta därpå ställde sig Kamensky
själf i spetsen för ett kompani af sina soldater, åt hvilka
han ropade: »Framåt mot bron! Följen mig, barn! Fäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
