Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
STRÖDDA MEDDELANDEN OCII AKTSTYCKEN
befälet i Narva med Axel Lewenhaupt och Claes Bielke såsom
förgångsmän till Johan III riktat en skrifvelse, i hvilken de pä det
bevekligaste bådo konungen afstå från den olycksbringaude planen
att föra sin son hem med sig till Sverige. Pa samma gäng afsände
krigsfolket ett par deputerade till konung Johan med några skarpt
formulerade fordringar, för den händelse det fortfarande skulle göra
tjänst — ett villkor var, att Sigismund ej skulle resa till Sverige.
I)en senare framställningen lärer kommit konungen till banda den
1 oktober. Den förra skrifvelsen torde däremot icke genast blifvit
framlämnad, utan blef först senare af konungen känd. Det vardt
emellertid snart nog tal äfven om krigsfolkets »otillbörliga» och
»oförnuftiga» skrifvelse, och de båda upphofsmännen till krigsbefälets
bref blefvo för sin del ängsliga. Axel Lewenhaupt redogjorde vid
något tillfälle för detsammas tillkomst; da Claes Bielke, som ej
undertecknat skrifvelsen, i början sökte draga sig ur spelet, riktade
han till denne d. 13 febr. 1501 en allvarsam skriftlig föreställning.
Enligt denna skulle originalet tör tillfället hafva kommit ur vägen.
»Men vill du rätt komma dig ihåg, hvad du med bästa fog ocli dig
själf till största nytta därutinnan skall göra», skrifver grefve Axel,
»så skall du låta kopian komma fram och icke själfva brefvet, för
orsaker: kopian har du själf bekänt hafva händer mellan, men brefvet
har du sagt icke veta med hvem det är blifvit åstad sändt och
hvart det kommet vore.»1 Efter några andra skiil att icke vidare
låtsa om originalet utan nöja sig med en afskrift fortsätter grefve
Axel ytterligare med följande spetsfundiga motivering: »till tet tridie
kan tu i copien radere och utstryke. der någet kunne vare der
iusat, af obetänksamhet, som h. k. M. skulle kunne stöte sig opå,
hvilket man intet i brefvet kan göre, och när du lefrerer copien.
så kan man intet videte kräfve eller fordre, för orsaker du hafver
sagt intet vette, hvart det (originalet) är kommet eller hvem det
framfört hafver . . .»
Hvad grefve Axel sålunda kunde tillråda, det kunde måhända
icke behöfva anses varit alldeles främmande för de andra
rådsherrarne. Men Axel Lewenhaupt var ju känd för sin häftighet och
oberäknelighet. Hans karakter framstår ej som den allra bästa, och
matt torde böra dröja med att tillskrifva en man af Erik Sparres
art ett tillvägagående, som både kan betecknas såsom oärligt och
fegt, Rådsherrarne eller Erik Sparre i deras namn djärfdes ju
åberopa själfva det till Sigismund öfverlämnade originalet. Det borde
ha varit lätt att beslå dem med falska uppgifter, ifall Sigismund
behållit sitt exemplar. Äfven om denne ej längre haft det kvar,
borde ett uttryck, sådant som det öfverklagadt;, hafva fäst sig i
minnet. Det synes ju genast stött Fleming. Sigismund delgaf fadern
böneskriften, Johan yttrade sig ont densamma till rådsherrarne.
1 Det ser ut. som om grefven misstänkte Claes Bielke att hafva själfva
originalet i sin ägo. Enligt öfverenskommelsen i Narva hade orkså Bielke
verkligen åtagit sig att härå fram det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
