Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DER DREISZIGJAHRIGE KRIEU BIS ZTJM TODE GUSTAV ADOLFS 5
Ryssland, där lättare än annorstädes utsikt till stora eröfringar
yppade sig,1 och med Polen, ehuru denna makt sä öppet hotade
Sveriges religion och frihet, att. äfven den blindaste måste inse det.
Summan af den kloppska uppfattningen blir sålunda den. att
Gustaf Adolf i sin oerhördt raffinerade hunger efter krig föredragit att
offra sina och sitt lands krafter mot en fredsälskande stormakt, som
hvarken ville hans rike eller hans religion något ondt, framför det
fortsatta bekämpandet af en fiende, som i åratal hotat bäggedera.
För att stödja denna märkvärdiga uppfattning gäller det att
taga väl fasta på alla något sä när användbara, 0111 än aldrig sä
lösligt framkastade yttranden af konungen. Så t. ex. framdeduceras
hänsynslösheten i hans eröfringslystnad ur det under
rådsförhandlingarna 1629 fällda uttrycket: »Si rex victor, illi (germani) præda
erunt». Ocli dock ville konungen ined dessa, af flere nyare författare
sa misstydda ord säkert ej säga något annat, än hvad som sedan
vederfors hertigen af Pommern och kurfursten af Brandenburg, då
dessa tveksamma furstar genom svenskarnes beslutsamma uppträdande
tvungos att taga afgjordt parti mot kejsaren.
Om Ivlopp härvidlag gärna tager Gustaf Adolf pa orden, ser
han däremot i hans slutliga anförande till rådet den 3 nov. 16292
endast en rad af fiktioner. Detsamma gäller äfven 0111 afskedstalet
till ständerna den 19 maj 1630. Till de ord, Gustaf Adolf här
uppgifves ha yttrat, att ban ej drog ut till Tyskland af
krigslystnad, »soudern dazu seit mehreren Jahrén auffallende Ursache habe,
meist darum dasz unsere unterdrückten Religionsgenossen mögen
von dem päpstlichen Joche befreit werden», fogas (1:409) detta dräpande
tillägg: Pä samma [ilats yttrade 14 år senare(I: 478 säges det 1636!)
Gustaf Adolfs förtrogne rikskansleren Axel Oxenstierna: Pommern och
sjökusten äro som en bastion för Sveriges krona, och däri består vår
säkerhet mot kejsaren. Det var den förnämsta orsaken, som bragte
högtsalig FI. M:t i vapen.
I Klopps källförteckning finns äfven Styfles edition af Gustaf
Adolfs skrifter upptagen. Det ser alltså ut, som berodde det på
något sämre än okunnighet, att Gustaf Adolfs tal så förvrängts, att
den skarpa motsatsen mellan hans och Oxenstiernas ord
åstadkommits. I verkligheten har konungen efter att ha förnekat all
personlig krigslystnad först talat om »affronten» mot de svenska
sändebuden till Lubeck samt 0111 hjälpsändningen till Polen, sedan om
främmande furstars uppmaningar ocli till sist om sin önskan att
befria trosförvanterna. — Någon motsats mellan konungens och hans
kanslers yttranden förefinnes ej. Den förre förklarar, att hans
beslut ej berott på personliga, utan sakliga skäl, den senare anger,
hvilket bland dessa sakliga skäl enligt lians mening bör sättas främst.
Att minutiöst väga de olika sakliga skälen, de politiska och de
1 II: 648 klandras Gustaf Adolf för att i likhet med nästan alla
Vasakonungarne ha begått det felet att stärka Ryssland på Polens bekostnad (!)
2 Klopp, I: 316, säger 5 nov., liksom han sid. 313 förlägger riksdagens
öppnande 1629 till (len 29 juni eller dagen för riksdagsbeslutets datering.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
