Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ERINRINGAR
23
betet af Lagerbring, hvilken anmälan han, sedan ban gjort
åtskilliga, såsom man af honom kunnat vänta, riktiga och träffande
anmärkningar rörande 1809 års expedition, afslutar med följande ord:
»Blott ännu en anmärkning: i ett företag af denna beskaffenhet,
hvars utförande visserligen erbjuder anledningar till tadel, men till
ett tadel, som rättvisligen tål att delas mellan flera, har likväl en
man fått uppbära bela massan af omilda omdömen, nämligen
general Wachtmeister. Man synes å alla sidor varit beläten med att
på lians axlar aflasta sin skuld. — Vi äro ej främmande för
dylika erfarenheter. — Den känsla, hvarmed general Lagerbring tager
sin fordna befälhafvares och vapenbroders försvar, hedrar dem bägge.
Den hedrar general Lagerbring så mycket mer, som exempel af ett
belt motsatt förfarande äro i friskt minne. Vi taga afsked af hans
skrift med betygande af vår ■uppriktiga vördnad».1 Af dessa Geijers
uttalanden likasom af hans uppsats för öfrigt framgår icke allenast,
att han ej ansåg Lagerbring höra till de flera», mellan hvilka tadlet
borde delas — utan äfven att ban för Lagerbrings person hyste
den största aktning, hvarom jag för öfrigt kan anföra många andra
vittnesbörd.
Med detta Geijers yttrande vill jag nu också afsluta min
uppsats. Yttrandet står icke alldeles i öfverensstämmelse mod herr
Hammarskjölds uppfattning, men jag lemnar med största lugn at
den för detta ämne intresserade läsaren att själf afgöra, hvilkendera
lian såsom häfdatecknare sätter högst eller anser förtjäna den största
tilltron: Erik Gustaf Geijer eller Agathon Hammarskjöld.
För öfrigt synes mig hela denna expedition knappast värd allt
det arbete, man nedlägger, för att uppspåra under densamma möjligen
begångna fel, då man numera torde ha temligen klart för sig, att.
äfven det mest lysande resultat af expeditionen säkerligen icke
förmått i ringaste män ändra de hårda fredsvilkoren ens så mycket,
att Sverige fått behålla de åländska öarne, ty ryssarnes uppfattning
af denua fråga belyses mycket klart af det bekanta yttrandet, som
tillskrifves en af de ryske statsmännen. »Hvad skulle det tjäna till
att taga kofferten, om man kastade bort nyckeln?»
Då denna uppsats på grund af de talrika felaktigheterna i
herr Hammarskjölds afhandling, kommit att, blifva längre, än hvad
från början afsågs, torde vara nödvändigt att här sammanfatta det.
resultat, hvartill jag vid min granskning kommit. Jag anser mig
sålunda hafva visat:
att Lagerbring under expeditionen till Vesterbotten var endast
»generaladjutant, för yttre ärendena» och icke hvad man i våra
dagar benämner »stabschef»;
att ban således icke heller med fog kan kallas Wachtmeister
»närmaste man» mera än exempelvis generaladjutanten för inre
ärendena, öfverste v. Schulzenheim, hvilken i vissa afseenden stod högste
befälhafvaren närmare;
1 Kurs. af mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
