Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL RELIGI0NBFRIHETSFRÅGAN8 HISTORIA 1778—79 53
Med dessa fakta för ögonen, och med kännedom af konungens
allmänna ställning till denna riksdag, har man därför trygt kunnat
säga, att utan Gustaf III:s moraliska stöd religionsfriheten icke
skulle blifvit af ständerna besluten.1 Men om man sammanställer
alla dessa efter ständerbeslutet tillkomna omständigheter, hvilka för
sig berättiga till det nyss anförda omdömet, med hvad man har sig
bekant eller kan sluta sig till rörande konungens hållning i frågan
under själfva ständermötet, så har man, enligt min åsikt, anledning
att om Gustaf III:s andel i frågans genomdrifvande vid riksdagen
fälla ett både mer positivt och mer precist omdöme. Jag skall
försöka att i det följande gifva skälen för en sådan uppfattning och
i sammanhang därmed belysa några andra till saken hörande
omständigheter.
I ingressen till kungörelsen af den 24 jannari 1781 säges bl. a.;
sOss har fördenskull icke kunnat återstå någon annan betänklighet
än den, som uppkommit under ett ömt afseende uppå Våra trogna
undersåtares tänkesätt och omdömen».2 Gustaf III har således endast
af hänsyn till den allmänna opinionen ryggat för att på egen hand
genomföra reformen; särskildt befarade konungen af lätt insedda
skäl prästerskapets opposition.3 Tanken på att under ständernas
medverkan genomföra reformen var däremot från början utan tvifvel
främmande för Gustaf. Man vet ju att han, i enlighet med 1617
års nu återupplifvade riksdagsordning, icke alls ville veta af
motionsrätt för ständerna.4
Då nu, under pågående riksdag, en medlem af det högvördiga
ståndet själft, Chydenius, meddelade Gustaf III sitt memorial om
religionsfriheten,3 förändrades situationen med ett slag. Hopp om
att kunna genomdrifva saken ingafs konnngen härigenom; men som
ett vilkor för en lycklig utgång framstod i och med detsamma
frågans behandling af ständerna. Vi behöfva icke och vi få icke
antaga, att Chydenius uttryckligen uppstälde detta vilkor, ehuruväl
ett sådant antagande vore väl förenligt med den
liberalt-konstitu-tionella ståndpunkt Chydenius äfven vid denna riksdag hade häfdat,
1 Odhner, a. a., I, a. 578.
s Modée, a. a., XII, s. 139.
3 Detta säger uttryckligen Fersen; se F:s Historiska Bkrifter, utg. af
R. M. Klinckowström, IV, s. 136.
* Geijer, Gustavianska papperen, II, s. 167. — I afhandlingen »Om
svenska riksdagen 1772—1809», s. 51, framhåller emellertid Vessberg,att
i Gustaf III:s ntkast till ny riksdagsordning visserligen heter: »uppå
riksdagarna företaga och afhandla riksens ständer ingenting annat än det som
af konungen dem proponeradt varder», men att å andra sidan tillägges:
»och det som RF:s 40, 41, 42, 43, 44, 48 och 50 §§ stadga och förmå», och
att sålunda genom nämnandet af 42 § ständernas initiativ i lagfrågor
bekräftas. Häremot måste dock anföras att genom 6 § FSA. Gustaf III:s
verkliga tanke i denna oklara punkt framträder, och att med åberopandet
af 42 § RF. förmodligen blott dess senare del åsyftats.
6 Chydenius, a. a., s. 433.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
