Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
strödda meddelanden och aktstycken
gjordt fosterländsk rörelse har genomgått sinnena och
kosmopoli-tismen har börjat vika för känslan af en nationell koncentrering»
behöflighet. Vi sakna icke ens, synes det, det framgångsrika
närvarande, som kan göra, att vi icke känna oss alltför fattiga vid
jämförelsen med våra förfäders bragder. 1897 års konst- och
industriutställning hade en så afgjordt nationell prägel, den talade
om så många eröfringar, vnnna på det fredliga arbetets fftlt,
eröfringar, på sitt sätt lika dyrköpta som de forna krigiska, på sitt sätt
lika stärkande för nationalkänslan, eröfringar äfven de vunna genom
eld och stål, att det ej längre är förmätet att tänka, att vi ändå.
duga till någonting, och därmed öppna sig äfven nya synpunkter
för betraktelsen af det förflutna.
Historieskrifningen har sin stora uppgift i det arbete, som
förestår, att ytterligare stärka vårt nationella medvetande. Professor
Hjärne har antydt den väg den har att följa med några tankar, i
hvilka vi uti hufvudsak instämma. Vi böra ej öfvergifva den
förvärfvade själfkritiken; historiens studium bör alltjämt vara »en skola
af själfbehärskning». Vi skola ej längre döma efter våra mèr och
mindre ensidiga begrepp de förgångna tiderna» gärningar och män;
vi ha att söka förstå dem, att med de hjälpmedel, som en skärpt
kritik satt i våra händer, söka bilda oss en föreställning om de
krafter, som då verkade, den tankegång, som då följdes, de
konflikter, som då utkämpades, de kompromisser mellan olika
riktningar, ur hvilka de historiska verkligheterna då framgingo. Vi
böra inse att då, liksom nu, godt och ondt, rätt och orätt, sällan
äro rangerade på hvar sin sida, utan att hvarje meningsriktning
innebär ett visst mått ensidighet, ett visst mått af rätt, och vi ha
endast att söka förklara, hvarföre den eller den riktningen i ett
gifvet moment gjorde sig gällande. För ett sådant betraktelsesätt
få ock krigen sin gifna plats, äfven de föremål hvarken för
beundrande skryt eller ett trångsinnadt och enfaldigt fördömande utan för
en sanningssökande sträfvan att förstå äfven dessa fruktansvärda
rörelser i det nationella lifvet — äfven de en del i »häfdernas
stålsättande skådespel». Icke så, som om vi kunde hoppas att komma
åt någon sanning för alla tider. En annan tid skall komma,
utrustad med ännu bättre hjälpmedel än vår och lärd af ännu rikare
erfarenheter än vår, och se sakerna på annat sätt. Det är
därigenom, som den historiska vetenskapens lif underhålles.
Prof. Hjärne återkommer till sin kritik af vår historieforskning.
Vi ha, särskildt i fråga om nyare historiens problem, låtit oss
alltför mycket afskräckas af det historiska arbetets svårigheter. »Dels
af nödtvång, dels af inrotad vana» ha vi hållit till godo med en för
medeltiden och antiken länge sedan öfvergifven arbetsmetod. Hela
serier af otryckta akter genombläddras med brådskande hand, strödda
notiser utplockas »med en slags divinationsblick». Tryckta
»stofif-samlingar» och »traditionella hjälpredor» begagnas utan vederbörlig
pröfning. Arkivpapperen utväljas nästan på måfå eller förnämligast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
