Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
ARTHUR STILLE
fär en halftimmes tid; han var ja vid Dössjöbro något
efter klockan tre. Detta är tydligen orimligt, och ännu
orimligare blir det, om man med en annan tolkning af
Grabows yttrande än den här framställda skulle antaga,
att Kristian ännu tidigare passerat Dössjöbro. Man
nödgas alltså till att öfvergifva detta antagande; redan på
förhand är det också psykologiskt taget svårt att förstå,
att den stridslystne Kristian skulle vikit, just då det allra
mest afgörande ögonblicket nalkades. Ställningen var ju
heller alldeles icke ännu förtviflad för danskarne, och den
vilda slutstriden hade åtskilliga växlingar.
Kristians ridt från fältet torde alltså få sättas
tidigare. Ställningen efter den strid, som tryckt svanskarne
tillbaka »med ryggen mot Lund» var väl den gynnsammaste
den danska hären dittills haft under hela slaget; det var
vid klockan två eftermiddagen. Det är om förhållandena
på den svenska sidan vid denna tidpunkt, som Björlin
fäller sådana uttryck som att den sista kraften var uttömd.
Nilg Bielke säger i brefvet af den 20 dec., att det som
mest »plågade wårt folk under Lunden war den fullkomna
tanken de hade, att fläns Maij:t war borta, efter alla
trodde honom tillika med de 9 Squadroner som
victorise-rade, blifwa poursuiverad på den vägen, som löper åt
Ystad». På den danska sidan har man ganska säkert ej
heller haft någon klar föreställning om händelserna vid
det danska lägret och vid vadställena och om att Karl XI:s
återkomst kunde med det snaraste väntas. Ramel
uppgifver också, att då Karl XI verkligen kom, antogos hans
skvadroner af somliga vara ej den svenska högra flygeln,
utan de svenska hjälptrupper under Ebbe Ulfeld och De la
Gardie, hvilka under den närmast föregående tiden väntats
till det svenska lägret vid Benstorp.
Under dessa omständigheter kan det ju förklaras, om
Kristian Y nu ansett det värsta vara öfver och att det
sista fullföljandet af de vunna fördelarna kunde
öfverlämnas åt Frederik Arenstorff och de öfriga befälhafvarne.
Han kan då hafva lyssnat till de råd, som möjligen
gifvits honom att nu lämna fältet. Han kan hafva ansett,
att han nu, då det ej längre syntes vara af nöden, att han
kämpade i slaglinien, kunde utan skam.eller våda lämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
