Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRISTIAN V I SLAGET VID LUND
213
fältet. Han var dock arfkonungen, på hvilken det hela
ytterst berodde. Lätt förklarligt är det, att Frederik
Arenstorff kan hafva önskat, att konungen måtte aflägsna sig;
hänsynen till och ansvaret för hans person måste i viss
mån verka hämmande i bataljens ledning. Kristian V har
då lämnat hären, ej precist i den tron, att han var
fullständig segerherre, men dock med den uppfattning, att han
följt sin här, till dess att blott den sista stöten mot en
tillbakaträngd fiende återstode. Möjligen skulle man också
kunna antaga, att ett motiv för hans affärd från
valplatsen också varit den afsikten att i egen person söka
retablera och återföra den på förmiddagen slagna vänstra flygeln,
och kanhända har Frederik Arenstorff för att förmå
Kristian att lämna stridsplatsen bedt honom själf åtaga sig
detta värf. Då Frederik Arenstorff klockan tre sköt dansk
lösen för att återkalla den vänstra flygeln, har han väl i
hvarje fall ej kunnat tro, att den var sprängd, utan ansett
det för en möjlighet, att den skulle kunna komma tillbaka.
Dock är det en fråga, om det danska öfverbefälet under
striderna vid Vallkärra och norr om Lund har haft någon
närmare kännedom om att det gått så olyckligt för den
vänstra flygeln eller om hvarest man skulle söka den. På
den svenska sidan trodde man ju rent af, att den samlat
sig igen och slagit den svenska högra flygeln tillbaka i
sydöstlig riktning.
Lämnade Kristian V, såsom här antages, slagfältet vid
Lund vid klockan två, så kan han på de hårdfrusna
vägarna hafva hunnit till Dössjöbro till ofvan bestämda tid,
och beräkningen tyckes sålunda i detta afseende passa.
Kristian torde emellertid ej kunna hafva ridit så långt
som till Kjeflinge, förr än han kunde se, att allt ej var
väl beställdt. Det ofvan omtalade konceptet till berättelse
om slaget säger, att Arenstorff bad konungen passera ån
och bringa sin person, hvarpå allt berodde, i säkerhet, i
det han försäkrade, att han ej skulle lämna slagfältet, med
mindre han antingen föll eller segrade eller kunde gå
tillbaka i god ordning, hvilket löfte han också till sist höll;
»konungen passerade alltså, dock först efter långvarigt
betänkande, ån med några få folk han hade med sig, och
fienden var med några trupper allaredan i anmarsch för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
