Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII:S SISTA FÄLTTÅG
223
Anledningen till det plötsliga återtåget rar följande.
Sedan svenskarne framträngt öfver Præstebakke och fattat
fast fot såväl på Iddeslätten som i Tistedalen med en
betydlig styrka, uppstod stor oro hos generallöjtnant von
Sponneck, åt hvilken Smaalenska kantonens försvar var
anförtrodt. Då därjämte en underrättelse inkom den 3
november, att de svenska trupper, som stått i Töksmark,
brutit upp och med sina förposter ryckt in i ödemark,
sammankallade han en krigskonselj, bestående af de under
honom lydande generalmajorerna Patroclus Römeling,
Filip Detlev Trampe och Hans Helmuth Lttttichau samt
öfverstarne Johan Vilhelm Ötken och Nils West. Han
framhöll för dessa, att norrmännen voro alltför svaga i
förhållande till svenskarne och att de ledo brist på bröd, furage
och annat. På grund häraf beslöt man att, ifall svenskarne
verkligen anföllo med en öfverlägsen styrka vid Svinesund
och Tistedalen, draga infanteriet i god ordning tillbaka
till Glommen och där, sedan man hunnit draga till sig
förstärkningar, bjuda fienden spetsen för att så länge som
möjligt försvara det sunnanfjällska Norge. Mot slutet af
öfverläggningen tillkallades äfven kommendanten
Landsberg och vice amiralen A. Rosenpalm, men dessa synas endast
tillfrågats om fästningen Fredrikstens och flottans tillstånd.
Sålunda beslöt man ej i denna konselj att draga sig
tillbaka utan strid. Också fingo generalmajorerna Trampe och
Römeling samma dag order att begifva sig till Svinesund
och Tistedalen och där öfvertaga befälet. Strax därefter
inträffade dock händelser, som påskyndade beslutet om en
allmän reträtt. Det är förut nämndt, att Karl XII strax
före sitt inbrott i Norge gifvit värmländska kåren
befallning att bryta upp och förjaga fienderna vid örjebro.
Sannolikt hade därför denna kår redan den 3 november gjort
åtskilliga rörelser, och det är utan tvifvel om dem,
Sponneck samma dag fått underrättelse, såsom förut är
omtaladt. Emellertid angrepos norrmännen härstädes först
dagen därpå. När svenskarne angrepo, lämnades
försvarsverken utan det ringaste motstånd, hvarpå de uppbrände
och förstörde dem. Man försökte väl att förfölja, men
norrmännen drogo sig så hastigt undan, att man ej kunde
Hut. Tidskrift. 1898. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
