Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224
J. A. LA GERM ARK
upphinna dem.1 Äfven om detta angrepp inkom samma
dag underrättelse till Sponneck jämte den falska uppgiften,
att svenskarne till ett antal af 6,000 å 7,000 man kommo
anryckande genom Rakkestads socken. Han fruktade då,
att hans kår skulle blifva afskuren från förbindelsen med
Kristiania och andra norska trupper, hvarför han beslöt att
skyndsamt draga sig tillbaka, i synnerhet som det ej kunde
vara något tvifvel om att det var svenskarnes allvar att
angripa honom i hans hufvudposteringar vid Svinesund och
Tistedalen. Berättelser hade nämligen också inkommit, att
oberäknadt det svenska kavalleri, som befann sig på södra
sidan af Tistedalsälfven, 8,000 man infanteri stodo på
Idde-slätten och lika stor styrka i Bohuslän samt att såväl
belägringskanoner som fältkanoner började framföras, de förra
till belägring af Fredriksten, de senare till angrepp på
försvarsverken i Tistedalen.
Sedan Sponneck gifvit order att förstöra lavetterna
och förnagla kanonerna vid försvarslinien
Svinesund—Tistedalen samt att sänka den norska flottiljen i Iddefjorden,
drog han sig med sina trupper till Skjeberg bro om
aftonen den 5 november. De trupper, som stått-vid
örje-bro och Strömfossen hade redan den 4 fått befallning att
draga sig tillbaka. Under återtåget sökte norrmannen
förstöra alla matvaror och allt foder, som man förut ej
medhunnit att föra från östra till västra sidan af Glommen.
Äfven uppbrändes en del bondgårdar, isynnerhet i
Rakkestads och Bergs socknar, på det att svenskarne ej skulle få
tak öfver hufvudet.
Såsom skäl för återtåget uppgaf Sponneck för Lützow,
att han företagit det dels för att icke blifva omringad,
dels af brist på proviant, »i det soldaterna fast lige som börn
efter bröd har skriget». Dessa skäl gillades dock ej af
Lützow, ty svenskarne hade ej trängt förbi posteringarna
vid örje, Strömfossen och Skodsberg, så att det ej var
någon fara för honom att blifva kringränd. Han hade i
stället bort hålla stånd och låta fienderna först anfalla vid
hufvudposteringen Tistedal. Att tränga igenom där hade
för dem varit en hård nöt att knäcka, om de mött kraftigt
1 Leutrams berättelse. Schlözer, Stats-Anzeigen, s. 464. — De la
Gardieska ark. XIV, s. 115.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
