Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XII:S SISTA FÄLTTÅG
243
vänstra tinningen invid ögat och nt genom den högra något
längre ned, »hvarvid icke den minsta rörelse mer förspordes,
än att handen undanföll vänstra kindbenet, och hufvudet
lutade sig så sakta neder uti kappan». Detta inträffade
mellan kl. 9 och 10 på kvällen. Den dödande kulan
uppgifves vanligen hafva varit en karteschkula, som sannolikt
af skjutits från Overbjerget eller Stortaarnet.1 Flera
officerare befunno sig i löpgrafven i närheten af konungen, då
han blef skjuten, ja, Maigret var så nära, att han hade sitt
, hufvud mellan konungens stöfvelklackar. Den förste af de
närvarande, som nämnde, att konungen blifvit skjuten, var
generaladjutanten J. Fr. Kaulbars, som helt bestört ropade:
»Herr Jesus, konungen är skjuten!» i det ban slog löjtnant
B. Y. Carlberg på skuldran och bad honom uppsöka
generalmajor Schwerin och berätta hvad som händt. Sedan
denne kommit till olycksstället, gaf han befallning att
hämta en bår. Därpå beslöts att hålla konungens död
hemlig, hvarför vakt utsattes för att hindra »all passage och
1 Carolus Fridericus (hertigen af Holstein-Gottorp) till rådet l/n. Hist.
handl. från frihetstiden I: 1718—1726. Maigrets anf. bref. — Arfpr. till
general E. Sparre */"• Uppsala bibi. — Det berättades äfven, att konungen
träffats af en muskötkula. Förf:s afh., Armfeldts tåg mot Trondhjem 1718
(i Sv. hist. tidskr. 1889, s. 350). — Af senare nndersökningar tyckes det
dock tydligen framgå, att den dödande knlan varit en karteschkula.
Sveriges pol. hist. af C. G. Malmström (andra uppl.) I, s. 48 och 49 och de
där anf. källor. Jfr Fryxells berättelser XXIX, s. 144 och 145. Jfr
äfven Norsk militært Tidsskr. B. 58 H. 11, s. 598 — Engelsmannen Coxe
(Paludan-Muller, s. 118) berättar, att han under sin vistelse i Fredrikshall
uppsökt en 96-årig man, Benkt Elkenson i TiBtedalen, och att denne omtalat,
att det dödande skottet sannolikt kommit från själfva fästningen, men icke
från Overbjerget, emot hvars eld löpgrafven var skyddad af en
mellanliggande höjd. och hvarifrån den natten icke ett enda skott lossats, hvilket
Elkenson med så mycket större visshet kunde säga, som han själf då befann
sig tjänstgörande i det nämnda utanverket. — Huruvida löpgrafven var
skyddad af en mellanliggande höjd, har jag ej haft tillfälle att undersöka,
men det må anmärkas, att Land s b er g i sin relation omtalar, att löpgrafven,
som svenskarne drogo fram mellan Güldenlöwe och fästningens utanverk,
Overbjerg och Stortaarnet, »var enfilleret» (kunde beskjutas långs efter) af
de båda sistnämnda utanverkens kanoner, men i afseende på löpgrafven
mellan Güldenlöwe och hufvudfästningen nämner han blott, att denna var
»enfilleret» af Stortaarnet. Af Landsbergs dagbok och magistratens i
Fredrikshall Journal kan man ej med visshet sluta, om det skjutits från
Overbjerget aftonen den 30 november. Däremot synes det framgå af Carlbergs
berättelse, att så varit förhållandet. Han säger nämligen, att uti den
löp-graf, i hvilken konnngen befunnit sig, innan han blef skjuten, »var man genom
bröstvärnet betäckt för skott så väl från fästningen som bägge skansarne
Öfverberg och Mellanberg». Hade det ej skjutits från Overbjerg, synes det
hafva varit onödigt att nämna, att man genom bröstvärnet var betäckt för
skott därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
