- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Adertonde årgången. 1898 /
244

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

J. A. LA GERM ARK

kommunikation mellan den gamla och den nya linien förbi
där konungen låg». Sedan båren hämtats, drogs det
kungliga liket ned från bröstvärnet och lades på henne. För
att göra det oigenkännligt tog generaladjutanten Sicre sin
hvita peruk och gallonerade hatt och satte på dess hufvud.
Därpå bars liket först till stora batteriet, hvarifrån man
för några dagar sedan beskjutit Güldenlöwe, och sedan till
hufvudkvarteret i Tistedalen. Dit anlände ock samma natt
hertigen af Holstein-Gottorp, fältmarskalken Mörner,
general Dlicher, Schwerin m. fl., som »alla voro bedröfvade och
fällde tårar.»1.

Strax efter det konungen träffats af det dödande
skottet, sökte man, såsom förut är nämndt, att hålla dödsfallet
hemligt, hvarför det kungliga liket i tysthet fördes från
löpgrafven till Tistedalen. Äfven sedermera gjordes dylika
försök, men de misslyckades.2 Underrättelsen om dödsfallet
spriddes med löpeldens hastighet,® och försöket att
hemlighålla det har sannolikt mer än något annat bidragit till
att rykten uppkommo, att konungen ej träffats af en
fientlig kula.4

Det intryck, som underrättelsen om konungens död
gjorde, var naturligtvis mycket olika. Fienderna jublade,
men hos svenskarne uppväckte den i allmänhet sorg och
bestörtning. »Dödsfallet bedröfvar mig», skref
kanslipresidenten A. B. Horn till ombudsrådet H. G. von Müllern,
»så mycket hjärteligare, som den olyckan är allmännelig

1 Det kungliga liket fördes sedan till Uddevalla, där det balsamerades.
Därifrån fördes det till Stockholm under en eskort af 120 man af lifgardet
till fots. Utom dess öfverste medföljde äfven af det högre befälet
generaladjutanterna Zander, Mörner och Kaulbars samt öfverste Bousquet. Hela
eskorten, drängarne inberäknade, utgjordes af 176 personer. Hästarnas antal
var 66. Ombudsrådet S. Cronhjelm till landsh. P. Ribbing M/i». Uppsala
länsarkiv.

a Till guvernementsBtyrelsen i Göteborg afgick */" frän Tistedalen
befallning, att ej vidare några transporter skulle afgå från Göteborg till
Strömstad, ej heller sknlle någon utförsel tillåtas ur Göteborgs hamn.
Koncept bland generalauditörshandl. — Arfprinsen skref ’/u tül landshöfdingen
i Hallands län, att intet fartyg, större eller mindre, ej heller någon bit
utan vidare skulle få utlöpa, på det att den olyckliga händelsen skulle
kunna döljas någon tid för fienderna. Länsark. i Halmstad. — Äfven vid
landgränsen mot Norge vidtogos åtgärder i samma syfte. J. H. Hamilton
till K. G. Bjelke 6/is. Bergshammars arkiv.

3 Redan 8/« skref Gafron till Lützow, att det gick ett rykte bland
svenskarne, att deras konung stupat.

4 A. Amnéus, Ännu en gång Karl XII:s död. Sv. hist. tidskr. 1892,

s. 100.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:04:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1898/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free