Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272 STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN.
Han började med att framhålla den stora betydelsen hos pressen,
»Europas sjunde stormakt», som bure fram hvad som rörde sig inom
folket klarare och fullständigare än själfva folkrepresentationerna
och som utgjorde nyckeln till förklaringen af många eljest
svårfattliga företeelser på politikens och diplomatiens fält. Så betonade
han, att man ej kunde förstå exempelvis Berlinkongressen, om man
ej genom tidningarna finge kännedom om huru den allmänna
opinionens böljeslag eller i kongressens protokoll osynliga motiv inverkat
på besluten. Men, fortsatte han, denna för vår tids historia så viktiga
litteratur vore det för forskaren svårt, om ej omöjligt att erhålla.
Världens största bibliotek, såsom British museum, Bibliothèque
nationale samt statsbiblioteken i Wien, Berlin och andra
kulturcentra, förvarade endast sitt eget lands eller i lyckligaste fall sitt
grannlands tidningar. Han slutade med att uttala den önskan, att
kongressen måtte uppdraga åt sin bestyrelse att hos regeringarna verka
för inrättandet af ett internationelt centralbibliotek, bestämdt
uteslutande för politiska tidningar (åtminstone de förnämsta af dem)
och tidskrifter samt riksdagarnas protokoll med bihang. Med skärpa
opponerade sig Harrison mot förslaget, ty dagspolitiken vore
alldeles främmande för kongressens uppgift, hvilken vore det
vetenskapliga studiet af diplomatiens historia. Han frånkände pressen all
vetenskaplig betydelse, och för öfrigt, menade han, funnes de flesta
tidningar samlade i de resp. landens bibliotek. Ryssen Simson
instämde. I ett eldigt anförande skänkte tysken Cl aar sitt stöd åt
Vesnitjs förslag, hvilket ju, enligt honom, ej hade med dagspolitiken
att göra, utan endast gick ut på att skaffa framtidens historici källor
till kunskap om våra dagar. De Maulde påpekade de finansiella och
praktiska svårigheter, som ställde sig i vägen för idéns utförande
m. m. Men ’Vesnitj gaf ej tappt, utan förklarade med öfvertygelsens
värme, att hans plan skulle gå i fullbordan »om ej i år eller om tio
år, dock åtminstone om tjugu år». Men hans förslag förkastades.
Likaså lämnades utan afseende — såsom tangerande den
aktuella politikens område — en önskan att kongressen skulle på något
sätt inskrida till häfdande af franskans rätt att ensam vara
diplomatiens språk.
Om främjandet af det historiska forskningsarbetet uppstod ett
rätt lifligt meningsutbyte. Ett par amerikaner framställde den
önskan att kongressen skulle förhjälpa forskare att i främmande
land erhålla för sina arbeten nödiga upplysningar. Däremot
invändes, att detta ej hörde till kongressens uppgift. En talare
betonade önskvärdheten af att i de olika landens bildningscentra
upprättades byråer, som kunde tillhandagå med arkivaliska upplysningar,
ombesörja afskrifter m. m. Men han medgaf, att kongressen
därvid kunde föga uträtta, om ej arkivmännen välvilligt räckte
handen. Slutligen stannade kongressen vid att i enlighet med grefve
Waliszewskis förslag resolvera om en hemställan till regeringarna
att ålägga arkivförvaltningarna att publicera förteckningar öfver
arkivens innehåll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
