Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÖDERMANNALAGEN OCH DESS KONUNG AB ALK 307
kodex (Kgb XII 2) 9 markers böter för försummad
lyenu-icarè, då B-kodex (fol. 19) har 5 (I1III) marker.1
Allt tyder sålunda på, att vi i A- och B-kodex hafva
att se representanter för olika redaktioner. Den enda
omständighet, som skulle tala däremot, vore, att samma
företal finnes i båda handskrifterna. Men denna motsägelse
faller, om man tager saken i närmare skärskådande. I
företalet säges, att k. Magnus, *sun hærtugh Erikx>, såsom
»Ao-nunger Swea ok Gøta ok Normanna» sändt Södermännen
föreliggande lagbok. Han kallas äfven här hertig Eriks son,
men nämnes ej konung i Skåne, hvadan företalet
ursprun-ligen måste vara skrifvet före 1332 och efter 1319.. Att
inom dessa 13 år tänka sig tvenne olika lagrevisioner
behöfliga uti Södermanland torde vara omöjligt; ty den
kommitté, som 1325 bevisligen sammanträdt och hvars arbete,,
efter hvad vi ofvan sökt bevisa, resulterat i den lagtext,
som föreligger i B-kodex, hade väl då ej varit behöflig,
om-man emellan 1319 och 1325 redan fått till stånd en
godkänd lagredaktion. På knappt 6 år hafva icke
handskrifternas innehåll, på sätt stadfästelsen säger, kunnat blifva
hvarandra så motsägande. Denna omständighet tvingar oss
att antaga en af tvenne möjligheter: antingen är A-kodex
yngre än tiden för 1327 års lagrevision eller också är den
ett då framkommet förslag, som icke blifvit godkändt. I
förra fallet har den skrifvare, som skrifvit nämnda codex
efter 1327, försett den med ett företal, som han hämtat
från den redaktion, som representeras af B-kodex. Pikturen
hindrar ej heller, att A-handskriften är skrifven en god tid
efter 1327. I senare fallet däremot skulle det fallna
förslaget blifvit spridt i afskrifter och försedt med det
företal, som egentligen hör till den godkända redaktionen,
hvilkens stadfästelse dock blifvit utesluten, alldenstund den
uppgaf, att stadgandena om testamente och själagift, som
handskriften äfven innehåller, ej godkändes. Den senare
möjligheten är fullkomligt oantaglig, då ett sådant
tillvägagångssätt är allt för modernt för att kunna tillämpas
på denna tid. Vi äga ej heller ett enda bevis på, att man
den tiden skriftligen affattat fullständiga, hvarandra
motsatta förslag, som så blifvit upplästa på tinget och i sin
helt antagits eller förkastats. Ännu otänkbarare är, att.
1 Dessa afvikelser äro underligt nog ej anförda af Schlyter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
