Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL RELIÖI0NSFRIHETSFR.&GAN8 HISTORIA 1778—79 329
anföras hvad den förtjänte domprosten J. Rogberg i Växiö, som
deltagit i ständermötet, skrifver i bref till Stricker af den 4 maj
1779. »Religions friheten skedde vißt af förhastande. Riddarhuset
tycktes straxt vara misnögde med git bifall. Hos Bonden dref
Schröderheim spelet. I Borgare 8t&ndet Schaw med Ekerman.
Bisk. Benzelius, som förde an deputationen, gorde ei annat, än at
p&stå thet medstånden ville bli vid wir rena Evangeliska lära,
och tberom var ingen fr&ga. Hans inedfölje sökte väl at vilja hjelpa,
men Schröderheim frågade Pr. Sörström, om han vore ordförande.»
Att Schröderheim öfver hufvud med sådan framgång kunde
»drifva spelet hos bonden» berodde dock ej allenast på hans
fyndighet. I en egenhändig biljett till Liljencrants skrifver Gustaf III
från Strömsholm den 10 oktober 1778, således kort före riksdagens
öppnande:1
»Monsieur le Baron de Lilliencrants, Schröderheim vous dira
que je l’ai choisi ponr Secrétaire de l’Ordre dee Paysnns, et je
crois que vous approuveree ce choix. Mais comme, pour tenir ces
Messieure en ordre, il Ini faudra leur donner å mänger, je lui ai dit
qu’il eut à s adresser à vous pour que vous régliez son tenu. Ce
ne sera pas la chère de Lucullus qu’il aura besoin de lenr faire,
mais il leur faudra de ces bons plats favoris d’Harpagon qui
remplis-sent la panse et nourriBsent bien. Aussi je crois que la dépense sera
des pluB médiocres. — — —»
Hvad Gustaf III här med öfverlägsen abandon omtalar, bekräftar
således Gjörwells berättelse2 om ett omedelbart samband mellan
gäBtfrihet och religionsfrihet i bondeståndet.
Frågans behandling i prästeståndet erbjuder emellertid för oss
det största intresset. Besynnerligt nog, ingå ej några utförligare
meddelanden härom i den Strickerska brefsamlingen. En ny detalj
meddelas dock i korrespondensen. Såsom bekant,3 försökte den
religionsfrihetsfientliga majoriteten i prästeståndet i sista stund
förhindra ärkebiskopen Mennander att underteckna riksdagsbeslutet.
Om den påtryckning, som af majoritetens ledare, Lundabiskopen
Celsius, i sådant syfte utöfvades på ärkebiskopen, berättar
hofpre-dikanten Aron Vestén i bref af den 25 maj 1779 från Stockholm
följande anekdot: »De sista dagarne af Riksdagen hade Bisk. Celsius
flere conferencer med Herr Ärchiebiskopen, ibland hvilka varit någre
rätt alfvarsame; ämnet var Discoursen om Religionsfriheten, hvilken
han mycket contradicerade, och som han saknade det samma nit hos
Öfverste-Prästen, som han sjelf trodde sig böra äga, sade han
fran-chement: att Håfvets välbehag styrde H:r Ä. B: öfvertygelse, och
soin om enda sonens befordran nekade honom tala till församlingens
ro och stillhet.»
1 önstaf IH:s bref till Liljencrants, R. A. — Originalets ortografi,
såsom mycket vacklande och felaktig, är här rektifierad och moderniserad.
9 Se Hist. Tidskrift, 1898, s. 56, not 1. — Jag begagnar tillfället att
rätta brefemottagarens namn, som ej var Kempe utan Kämpe.
3 Odhner, Sveriges historia under G-ustaf III, I, sid. 574.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
