Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS .TÅRTAS OCH G. F. WIRSÉNS BREFVÄXLING ÅR 1814 13
sekreteraren Gustaf Fredrik Wirsén, den skarpsynte
statsmannen, hvars ena öga var en Herschels tub och det andra ett
mikroskop för detaljer, för att använda Järtas af utgifvaren anförda
uttryck.
Brefven röra sig hufvudsakligen om förhållandet till Norge och
äro mycket upplysande för tänkesätten i fråga om denna angelägenhet
i Sveriges politiska kretsar, d. v. s. i dem, där man verkligen
tänkte något i frågan. De bekräfta hvad man förut anmärkt om
den svenska regeringens sorglöshet i denna viktiga angelägenhet,
dess benägenhet under den första tiden att behandla saken såsom
alls icke vidkommande Sveriges regeringsform och författning. De
bekräfta hvad man förut vetat om kronprinsens oerhörda prestige,
om undfallenheten för honom, om osäkerheten, så länge man
icke kände hans vilja och önskningar — och han vistades i början
af året den ena månaden efter den andra § ärran från Sveriges
gränser. Det är ett faktum, detta hans utomordentliga inflytande —
att beklaga, om man så vill, men i öfrigt endast att konstatera, om
man vill förstå 1814 års och bela den tidens historia.
Brefväxlingen börjar, sedan det redan var en afgjord sak, att
norrmännen skulle sätta sig upp emot freden i Kiel och afträdelsen
till Sverige för att försöka gå sina egna vägar. Det är under
intrycken af den alltmera växande frihetsrörelsen i Norge, som de
båda korrespondenterna utbyta sina tankar och det är häraf, som
deras ordalag få sin färgläggning. Man får icke förtänka dem,
att de icke kunde vara med om att i Norges själfständighet se
resultatet af alla Sveriges uppoffringar under den senaste tiden, att
de bedömde frågan från Bvensk synpunkt och icke från norsk. Falla
sig orden om prins Kristian och »norskarne» understundom ganska
hårda och bittra, får man vidare erinra sig att i privata utgjutelser,
icke afsedda för offentligheten, uttrycken gärna få ett par grader
högre värme, än när man talar officielt eller personligen och
direkte deltager i en ömtålig underhandling. Trots alla vackra
ord vardt ju ock förbindelsen ett resonnemangsparti, icke ett
kärleksparti. Den borde kunnat blifva något annat men har ej
blifvit det.
Säkerligen var det den tiden få personer i Sverige, som så
klart insågo alla vanskligheterna, när det gällde att förverkliga på
ena eller andra sättet Kiel-traktatens fjärde paragraf, som Hans
Järta gjorde. Säkert är, att ingen så skarpt och tydligt utvecklat
alla dessa svårigheter, som denne skriftligen gjorde, och det är för
visso att beklaga, att den dåvarande svenska regeringen ej kunde
räkna män med sådana statsmannaegenskaper som hans till
medlemmar. Utgifvaren har omtryckt Järtas i denna tidskrift förut
publicerade mycket märkliga promemoria i föreningsfrågan, som han
den 25 september insände till Wirsén. Äfven om författaren, såsom
man påpekat, ej riktigt bedömt de olika samhällsklassernas ställning
i den tidens Norge, har han på ett mycket träffande sätt påpekat
olikheterna mellan de båda folken och deras författningar samt allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
