Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
ÖFVERSIKT!®. OCH GRANSKNINGAR
det i praktiken vanskliga vid en statsförening af det slag, som
verkligen kom till stånd mellan de två rikena.
Om själfva tillkomsten af den bestående unionen innehåller
brefväxlingen mycket litet. Konventionen i Moss kom för dem båda
som en öfverraskning och synes af dem båda, tvifvelsutan på goda
grunder, ha bedömts som ett förhastadt steg. Wirsén afgick sedan
som kommissarie för att deltaga i underhandlingen med norska
stortinget, men han är tystlåten med afseende på dennas gång,
säkerligen sparande sina intryck för muntliga meddelanden. Sin åsikt
om resultatet sammanfattar han i det i en not anförda uttalandet
(ur ett bref till grefve Engeström): »Jag är öfvertygad, att många
skola, då de komma att läsa den nya norska grundlagen, döma, att
vi antingen icke gjort oss någon möda eller ock densamma fåfängt
förspillt; men tiden kommer dock att närmare utveckla, om icke
detta var rätta sättet för att en annan gång ernå reellare mål.»
Att man i framtiden, och det den allra närmaste, borde söka att
ernå »reellare mål» var ock tankegången hos grefve Wedel enligt en,
likaledes i noterna införd synnerligt intressant promemoria af Wirsén
rörande ett samtal med denne framstående norske statsman, daterad
d. 7 sept. 1814. Svårigheterna att ernå detta visade sig dock
redan nu för Wirsén. Han skrifver i slutet af nov. till sin hustru:
»de (norrmännen) förändra icke sitt sätt att agera det aldra minsta,
hvarföre jag också proponerat dem att i stället för det norska
lejonet, som de vilja ha uti deras flagg, sätta dit en tjur, som
stångar af sig hornen mot en klippa.»
Hvad som i denna brefväxling är ägnadt att särskildt i
närvarande ögonblick göra ett djupt intryck är Järtas pessimistiska
uppfattning af hela unionsfrågan. Redan d. 15 april skrifver han:
»Kunde vi med heder och utan att äfventyra för många missnöjen
inom oss alldeles öfvergifva anspråken på Norge, så Gud vet, om
icke det vore .... det rådligaste .... Jag har redan någon tid
hyst den tanke jag nu yttrar.» Han upprepar sin mening i ett
bref af d. 29 maj: »Ofta tänker jag att, om vår nationalheder det
tilläte, vore det klokast för oss att lämna norskarne åt sig själfva ....
I afseende på Sveriges själfbestånd anser jag vår conscription såsom
numera stadgad eqvivalera Norge.» Och i ett i en not anfördt,
delvis redan publiceradt bref till Baltzar von Platen af d. 20 nov.
1827, uttalar han sig ännu skarpare: »Alltifrån den förhastade
konventionen i Moss har jag inom mig fruktat, att föreningen med
Norge skulle en dag blifva oss vådlig .... Länge har jag haft en
tanke, som jag äfven nu knappt vågar yttra. Jag skulle nämligen
anse det för Sverige vara nyttigast, att konungen med alla yttre
tecken af mogen besinning och i de fogligaste termer förklarade,
att han nedlade norska spiran och öfverlämnade åt statsrådet att
sammankalla ett storting, som finge besluta om Norges framtida öde.
I Sverige blefve detta steg säkerligen populärt. Norskarne åter
skulle komma i det yttersta bryderi.» Järta hade visserligen en
gång, 1812, själf i föreningen med Norge sett en garanti för Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
