Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 ÖFVERSIKT!®. OCH GRANSKNINGAR
Främst af de i tidsföljd ordnade bidragen kommer en af prof.
Montelius i raska drag gjord öfversikt af hvad den
arkeologiska forskningen i närvarande stund anser sig veta om Sveriges
förbindelser med andra länder i förhistorisk tid. Han börjar med
vikingatiden, därvid betonande, att de från denna period härrörande
myntskatterna snarare torde hafva hit inkommit genom
handelsförbindelser än såsom byte från plundringsfärder, och följer sedan
jordfyndens vittnesbörd om förbindelser med utlandet tillbaka i tiden
ända till stenåldern. De svenska flintredskapens smakfullhet och
tekniska fulländning vittna öm åtminstone indirekt beröring mellan
våra förfäder och kulturfolken i södern mer än 2000 år före Kr. f.;
än tidigare spåras en dylik beröring i dösarnas och gånggrifteraas
om orientaliskt ursprung vittnande former. Flera omständigheter
anföras, som tala för tillvaron af regelbundet fortgående handel
mellan Skandinavien och andra länder redan före bronsålderns
början. Med stöd af erfarenheten från andra värdsdelar, på en tid
då de ännu ej öppnats för europeisk kultur, anslår M. såsom
nödvändig tid för transporten hit upp af föremål från Medelhafsvärlden
på sin höjd ett par år, d. v. s. »de från södern komna sakerna kunna
i allmänhet betraktas som samtidiga med de nordiska arbeten,
tillsammans med hvilka de anträffats,» en sats, hvars betydelse för den
»förhistoriska kronologien» är lätt att inse.
Hans Hildebrand behandlar, med K. J. Tornbergs och B. E
Hildebrands beskrifvande förteckningar såsom utgångspunkt, Ve
öster-och västerländska mynten i Sveriges jord. Vid sin utredning af
importens växlingar och dessas orsaker hänför han, den starka
förekomaten af mynt från samaniderna (893—957) till det nybildade,
från Sverige utgångna ryska väldets förbindelser öster ut i stället
för att, såsom förr allmänt skett, sätta den i samband med
väringarne i Konstantinopel. De angelsaksiska mynten, som talrikt
anträffas på Gotland, men i regeln icke i västra Sverige och som i
antal stå tillbaka för de tyska, anser han ej förskrifva sig från af
vikingar utprässad danagäld, utan mestadels hafva inkommit genom
handel, ett resultat, öfverensstämmande med det, hvartill prof.
Montelius delvis på andra grunder kommit. Ur dessa myntfynd hämtas
till slut en värdefull kronologisk upplysning: på Björkö har ej
anträffats något mynt af Edgar (959—75) eller senare angelsaksiska
konungar, och häraf sluter H. att BjörköBtaden förstörts före dessa
mynts spridning i Sverige. — Därvid anges väl af förbiseende, 964
såsom ärkebiskop Unnes dödsår; såväl Adam (Lib. I. cap. 64) som
Annales Corbeienses och Regius’s fortsättare uppge enstämmigt
året 936.
Sveriges ställning till Antonio Possevinos fredsmedling mellan
Polen och Ryssland skildras af Lic. K. Hildebrand, som förP:8
verksamhet i Polen och Ryssland väsentligen stöder sin
framställning på åtskilliga arbeten af jesuiten Pierling. Denna fredsmedling
tillkom på tsarens begäran och ledde 15/i 1582 till stilleståndet i
lam Zapolski. Jämsides med sina planer att vinna ryssarne för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
