Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISTORISKA STUDIER
17
kyrklig union och korståg mot turkarne sökte P. under
fredsmedlingen ställa sig väl med konung Johan genom att verka för Sveriges
upptagande i freden. Denna plan motarbetades ifrigt af polackarne,
och de lyckades förekomma ett svenskt ombuds närvaro vid
fredsmötet. I Sverige möttes P:s planer med misstro, ej minst till följd
af den polska syn på tingen han i sina skrifvelser till Johan lade
i dagen. Denna del af den påfliga fredsmedlingen saknade alla
förutsättningar att lyckas; den är emellertid intressant såsom ett
försök af curian att i den katolska reaktionens intresse återknyta
förbindelserna med konung Johan.
Emil Hildebrand har lämnat en undersökning Om Kalmare
stadgar eller det »latinska brefvet» 1587. Han urskiljer i dessa
berömda stadgars tillkomst 4 utvecklingsstadier och redogör för
olikheterna mellan dessa redaktioner (alla nu tryckta i SRA. II).
I motsats mot Ahlqvist anser han, att Erik Sparre och Hogenskild
Bielke förtjäna tilltro, då de gång på gång försäkra, att initiativet
var konung Johans, som själf lät ställa det latinska brefvet. För
det indirekta inflytande, de åtsporda rådsherrarne kunna hafva haft
på stadgans innehåll, torde man, enligt H., vara hänvisad till s. k.
inre grunder, men han betecknar det såsom mer än vanskligt att
på sådana göra en utskiftning af stadgans paragrafer mellan Johan
och rådsherrarne. Af stort intresse är H:s kritik af den gängse
åsikten om dessa stadgars öfverdrifvet aristokratiska tendens samt
hans antydningar om det indirekta inflytande de haft på vårt
statsskicks senare utveckling.
Närmast i ordningen följer en intressant monografi af doc. O.
Varenius öfver Hög förräderimålet mot M. G. De la Gardie år
1675, eller rättare de mystiska intriger, som vid riksdagen i Upsala
sattes i scen för att bringa ett sådant å bane. Med stöd af förut
obegagnadt källmaterial fullständigar och beriktigar förf. Fryxells
framställning af händelseförloppet, och han söker äfven lämna en
verkligen kritisk utredning af de framkastade anklagelsernas
ursprung, syftemål och faktiska underlag. Därvid kommer han till
det resultat, att Baner och Thegner haft sin hand med i spelet vid
de inkastade sedlarnas tillkomst och att de handlat framskjutna af
De la Gardies personliga motståndare i rådet, främst de båda
an-gifvarne Kurk och Rålamb. Detta resultat vinnes oberoende af den
t i samma riktning pekande tradition, som förvaras i de Bondeska
anekdoterna. Syftet med hela anläggningen har gifvetvis varit att
störta den hatade De la Gardie och med honom äfven drabba de
styrelseprinciper, han representerade; de framkastade beskyllningarna
torde hafva grundat sig på en vrängning af något hans uttalande,
ej vara helt och hållet gripna ur luften. Att Johan Gyllenstierna
— i hvilken De la Gardie själf såg anstiftaren till det hela — i
intrigen spelat en betydande roll, anser V. sannolikt, men han måste
medge, att denne i så fall förstått att nästan fullständigt sopa igen
spåren efter sig.
Hut. Tidikrift 1898. Grantkn. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
