Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ÖFVERSIKT!®. OCH GRANSKNINGAR
liga spekulationens inträde i Frihetstidens politiska lif.
Hufvuddragen af de då framträdande motsatta åskådningarna tecknas af
prof. Stavenow i en lärorik essay öfver De,politiska doktrinernas
uppkomst och första utveckling under Frihetstiden. Den officiella
läran om ständernas allmakt framträder skarpast genomförd i det
af biskop Brovallius författade »Memorial angående falske och irrige
begrepp om regeringssättet», som 16/i 1752 af Mindre Sekr. Dep.
öfverlämnades till Sekr. Utsk. och sedermera af detta i hufvudsak
gillades. Det afsåg att vara »en officiellt fastslagen principiell
belysning af statsskicket till riksens ständers ledamöters och
allmänhetens vägledning och uppfostran i riktiga åsikter». St. genomgår
noggrant grundtankarna i detta aktstycke, hvari han finner bela
den följande parlamentariska doktrinen gömd. Dess innersta
konsekvens, de såsom ofelbara här öppet proklamerade ständernas
allmakt döljes genom ett sken af maktfördelning, i det att mot
ständernas obegränsade lagstiftningsrätt ställes konungens »lagskipande»
(= lagtillämpande) makt. Men vid dennes utöfning är all verklig
myndighet förbehållen det inför ständerna ansvariga rådet, och
konungens »höghet» har blott en formell, representativ betydelse. I
jämförelse med detta memorial står »Ärlig Svensk» afgjordt tillbaka
i följdriktighet. Dess svagaste punkt var läran om
»svenskmanna-rätten», hvilken afsåg att skaffa frihetsgarantier mot de maktägande
ständerna men därvid kom att utmynna i en förtäckt
principalats-lära. Denna brist uppvisades med skärpa af C. V. Grönhagen i ett
memorial på Riddarhuset 4/n 1755, i hvilket aktstycke St. finner
hofpartiets oppositionsteori för första gången klart och systematiskt
framlagd. Dess kärnpunkt är den på maktfördelningstanken
grundade läran om helgden och oföränderligheten af konungens reella
maktbefogenheter, sådana de möta i 1720 års allmänt såsom
oföränderlig ansedda konstitution (denna fingerades vara byggd på
maktfördelningens princip). Ur den idéutveckling, som betecknas af de
politiska doktrinernas sammandrabbning under den senare
Frihetstiden, framgick såsom det beståndande resultatet den moderna svenska
statsrätten, hvars nära samband med principen i hofpartiets
balanslära till slut betonas.
Razumovskijs not den 18 juni 1788 var, såsom Köersner
framhållit, af ryska regeringen afsedd att varna Gustaf III och
förekomma ett fredsbrott men gaf i stället genom sin olyckliga
affatt-ning konungen en kärkommen anledning att afbryta de diplomatiska
förbindelserna med Ryssland och påskyndade därigenom krigsutbrottet.
Odhner upptager den nu till närmare behandling och belyser jämväl
ingående den ryska regeringens hållning mot Sverige hela våren
1788. Särskildt framhålles, att R., som först efter rådsbeslutet 2S,’s
insåg krigets oundviklighet, därefter på uppmaning af svenska
»patrioter» för sitt hof betonade vikten af att Gustaf klart skulle framstå
såsom den anfallande. Den deklaration R. 17/ß erhöll hade till
hufvudsyfte att vederlägga talet om ryska krigsplaner och därmed
draga opinionen från konungen öfver på Rysslands sida; vid dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
