Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. BÖTTIGER, SVENSKA STATENS SAMLING AP VÄFDA TAPETER. 63
afseende på väfnadsindustrien tog sig uttryck ej blott uppåt — i
tapetseriet, men äfven med hos honom vanlig grundlighet nedåt —
i höjande af fårafveln.
Af flera skäl kora emellertid tapetväfveriet i Sverige af sig
redan vid ingången. Från storhetstidens början kan det stort sedt
ej längre i egentlig mening vara tal om en inhemsk
tapettillverkning, och förnyade försök att återupptaga densamma strandade mot
förändrade smakriktningar. Icke desto mindre fortfor dock tapetseriet
att under 1600-talet intaga sin gamla hedersplats, om denna än
delades med andra lättare stoffer, och Gustaf II Adolf, hvilken liksom
sin gemål älskade dessa prydnader och på sina resor ofta medförde
stora mängder däraf, lät göra flera inköp från utlandet, om än
penningebristen stundom lade hinder i vägen för tillfredsställandet
af hans önskningar. Likaså inkommo hit från Holland flera serier
till drottning Kristinas kröning, men i öfrigt är hennes historia
sorglig för tapetsamlingen, som i betydlig mån minskades dels genom
gåfvor till enskilda personer, dels äfven genom de förluster, som
blefvo en följd af drottningens afresa ur landet, hvarvid ett sjuttiotal
tapeter medföljde. Under den följande tiden ersattes emellertid på
sitt sätt åter det förlorade ej blott genom beställningar, utan äfven
genom krigsbyten, och särskildt Karl XI:s regering bildar i vissa
afseenden epok i dessa samlingars historia. Dels fordrade nämligen
bruket vid denna tid användandet af stora massor tapeter och andra
tyger af alla slag, hvarigenom betydande beställningar
nödvändiggjordes, hvilka kommo tapetsamlingen till godo, dels upprättades
samtidigt genom drottning Ulrika Eleonoras försorg åter ett inhemskt
väfveri på Karlberg, som dock visserligen i första hand afsåg ett
filantropiskt syfte och stod i sammanhang med ett af drottningen
anordnadt barnhus. Men därjämte utöfvades numera större
noggrannhet vid samlingarnas vård, och inventarierna från Karl XI:s
tid blifva därigenom en hufvudkälla för vår kunskap äfven om
äldre tiders tapetseri i Sverige, så mycket mera som ett stort antal
tapeter t. o. m. från Gustaf I:s tid då ännu fanns i behåll.
Lyckligtvis vållade den stora slottsbranden 1697 mindre skada än man
kunnat vänta, emedan en stor del af tapetsamlingen då bevarades
på de kongl, lustslott, som disponerades af riksänkedrottningen.
Under 1700-talet började emellertid en tid af förfall, äfven 0111
inköp fortfarande en och annan gång förekommo, och om
hattpolitiken också hade ögonen fästade på denna gren af manufaktur,
som därigenom kom i åtnjutande af ett öfvergående understöd. De
inhemska tapetväfverierna, af hvilka P. Hilleströms var det förnämsta,
förde dock en tynande tillvaro, som alltmera undergräfdes af modets
växlingar, varans försämring och den sträfvan att skydda svensk
industri, som uppammat den, men som i form af införselförbud och
öfverflödsförordningar på samma gång riktade hugg mot den konst
de skulle understödja.
I slutet af förra århundradet hafva tapeterna äfven vid de
kungliga festerna kommit ur bruk; af glömska alstrades till sist den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
