Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
ÖFVERSIKT!®. OCH GRANSKNINGAR
runnit sken af att vara vetenskapligt motiverad, i längden vinna
odelad tilltro. Där var å ena sidan för mycket af partimannens
och den otillförlitlige politiske skribentens tendentiösa teckning och
å den andra af den litet kälkborgerliga forskarens oförmåga att
fatta människor och situationer af helt andra mått än de vanliga
och hans lust att vid deras bedömande kritiklöst låna sitt öra åt de
klandrande rösterna. Det behöfver icke längre bli någon
Ehren-rettung med dess advokatoriska konstgrepp eller allenast ett
vältaligt men innehållstomt äreminne, om man numera i tal eller skrift
söker taga afstånd från dessa författare. Forskningen har allt klarare
fattat, att Sveriges ställning på Karl XII:s tid i såväl yttre som inre
hänseende erbjöd något utomordentligt, och att därför endast de
-mest omfattande och ingående studier kunna sätta oss i stånd att
rätt värdera detta skedes företeelser. Så har ett intensivt arbete
riktats på att framdraga och publicera eller bearbeta det rika material,
som finnes rörande fälttågen och de rent krigiska händelserna, rörande
Sveriges inre förhållanden på denna tid eller rörande de diplomatiska
förbindelserna, sambandet mellan den europeiska politiken i öfrigt
och konflikten i Norden. Så hafva ock forskare från skilda länder
ägnat uppmärksamhet åt denna kris — det stora nordiska kriget —
som haft en så väldig internationell betydelse. Om äfven i de
särskilda framställningarna olika hufvudståndpunkter kunna skönjas,
-därom synes dock i det hela enighet råda, att totalomdömena ännu
böra, ja, måste uppskjutas, tills det på många händer fördelade
-arbetet medhunnit mera än att allenast belysa ett fåtal af de
talrika, outredda punkterna.
I själfva verket bär för närvarande nästan hvarje utkommande
arbete öfver berörda skede förnyadt vittnesbörd om, huru mycket
som ännu återstår, innan Karl XII:s eller rättare det stora nordiska
krigets historia kan på ett tillfredsställande sätt skrifvas. De göra
detta icke blott genom de nya upplysningar, som de bringa, utan
ock ej mindre genom den mängd af hittills ej profvade spörsmål,
som de väcka till lif. Detta gäller sålunda ock om docenten A.
St il les intressanta undersökning: Danmarks politik gent emot
Sverige 1707—1709.
Föreliggande arbete utgör på sätt och vis en fortsättning af
samme författares Studier öfver Danmarks politik under Karl
XII:s polska krig (Lund 1889). Under skedet 1700—1706 hade
-den danska statskonsten trots sin bestämda fientlighet mot Sverige
alltid försiktigt hållit sig fjärran från åtgärder, som kunde vålla
öppen brytning. Tanken att fortsätta den fejd, som
Traventhal-freden hade afklippt, låg bakom alla dess mått och steg. Men det
-allmänna politiska läget måste förändras, för att Danmark utan
största risk skulle kunna åter våga sig fram på den skådeplats, där
Karl XII:s lyckliga krigföring dittills gjort Sverige så öfverlägset
öfver dess motståndare. När så den svenske konungen år 1707
skred till den stora uppgörelsen med ryske tsaren, då syntes
möjligheterna för ett mera aktivt uppträdande från Danmarks sida rycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
