Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
ÖFVERSIKT!®. OCH GRANSKNINGAR
medlareuppdraget vid den allmänna freden. De tjänster, som man
genom truppöfverlåtelser gjort de allierade, borde tillförsäkra
Danmark om dessas välvilja och samtycke för ett dylikt uppdrag, och
Frankrike skulle näppeligen finna någon annan icke engagerad makt,
som kunde anses så jämförelsevis gunstig mot detsamma. Finge
sålunda Danmark medlareuppdraget, så vore just det tillfälle vunnet,
som man så ifrigt efterträtt i Rijswijk, nämligen att göra sig både
Frankrike och sjömakterna — eller åtminstone endera parten och
då helst den sistnämnda — så förbundna, att de ej till Sveriges
förmån skulle motsätta sig en liten omstörtning af förhållandena i
Norden, specielt i den slesvig-holsteinska saken. Under det att
Danmark spejade efter dessa möjligheter, aktade det sig helt
naturligt väl för att störa sina utsikter genom att i otid kasta sig in i
kriget med Sverige, hur lifligt än det uppmanades därtill af tsar
Peter.1 Dessutom syntes risken af ett deltagande i kriget ännu
vara särdeles stor, då Karl XII med starka trupper och
omgifven af sina segrars glans stod i Sachsen eller i Polen, nog nära
för att vid fall af krig kunna vända om och ånyo kasta tyngden
af sitt anfall mot Danmark. Från den östeuropeiska
krigsskådeplatsen måste den danska regeringen sålunda, innan den tog några
afgörande steg, invänta budskap, att Karl verkligen dragit
tillräckligt långt mot öster, så att han kunde anses bunden där. Vidare
•önskade den ju se några tecken af, huru kampen där borta ville arta
sig, hvilka motgångar som kunde drabba svenskarne, och särskildt
hvilken utvecklingen skulle blifva i Polen, där konung Stanislaws
föga starka välde snarare tyngde än stödde svenskarnes sak.
För oss, som nu kunna efteråt följa händelsernas gång, vill
det lätt synas, som om denna danska politik med dess ängsliga
aktande på konjunkturer och tidens tecken varit föga klok och rent
af försuttit mer än ett tillfälle att genom kraftigt ingripande
förskaffa sig en större vinst, än som sedan kunde tillförsäkras den.
Doc. Stille har ock i sin afhandling påpekat, att tsar Peter
upprepade gånger under skedet 1707—juni 1709 erbjöd Danmark de
gynnsammaste villkor, stora subsidier och garanti för gjorda
eröfringar, allenast det genast ville aktivt understödja honom dels genom
hjälpsändning, dels och framför allt genom krigsförklaring mot Sverige.
Den danska regeringen fann emellertid lika litet som exkonungen
af Polen tiden ännu vara inne för bestämda löften i dylik riktning.
Så kom vid Poltava den stora omkastningen i krigets spel: tsar
Peter blef med ens i all världens ögon den mäktige och eftersökte,
de rika anbuden från hans sida upphörde alldeles, och Fredrik IV
af Danmark fick liksom konung August bekväma sig att sans fagon
1 Äfven från Holland har Danmark tydligen fått en påstötning att
framförallt se till, det ingen fred mellan Ryssland och Sverige komme till
stånd — detta af rådspensionärens fruktan, att Frankrike skulle förmedla
en sådan fred för att sedan få nyttja Karl XII i sina intressen. Se denna
afh. s. 23. — Öfver hufvud taget förtjänar den franBka politiken under
dessa krigsår noggrannare undersökning än hittills kommit den till del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
