Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lilla Signe var hans ögonsten, den
medelpunkt, kring hvilken hela hans tanke- och
känslo-lif rörde sig. Han hyste en fullständigt svärmisk
hängifvenhet för den lilla flickan; allt det
öfver-spända som fanns i hans natur, men som på de
sista åren endast tagit sig utlopp i små
oregelbundenheter, ett fattigt bohémelifs tillfälliga
utsväf-ningar, samlade sig åter till en djup, klar ström
af ömhet och offervillighet. Det var inga stora
saker han kunde göra för henne, — hon begärde
ännu endast små, men hvilken rikedom af känsla
och fantasi förstod han icke att lägga i dessa
småsaker! Han hade hvar dag något nytt åt henne,
en liten present om hans kassa tillät det, — en lek,
en historia, en liten tanke, som fått lif för hennes
skull och som han bar till henne, med en hemlig,
glad och förhoppningsfull bäfvan, med en älskares
öfverströmmande begär att gifva. Hon var
musikalisk liksom modern; för henne spelade han åter
sina gamla älsklingsstycken, öfvade sig på dem i
ensamheten, försökte återvinna sin ungdoms
färdighet, påminna sig de snabba grepp, de fina
öfver-gångar, den välljudets hemlighetsfulla konst, som
han förlorat genom att dag ut och dag in spela
samma idiotiska slagdängor. Hans dröm var att
skaffa sig en särskild fiol, på hvilken han endast
skulle spela för henne, ty han tyckte att hans
gamla yrkesfiol blifvit depraverad af det dagliga
släpet, förlorat sin rena, kyska ton, sin öfvertygelses
värme, sin smidiga känslighet, han tyckte att den
sjöng de barnsliga eller svärmiska melodierna med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
