Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gammal rucklares rostiga stämma och oäkta
tonfall.
Och flickan var mycket förtjust i sin gamla
farbror och tyranniserade honom efter bästa
förmåga.
Åren gingo, med små förändringar, som nästan
spårlöst försvunno i vanornas och det dagliga
ena-handas jämna ström. Fru Agathe hade kunnat
skaffa sig en bättre, ljusare bostad, och litet af
lifvets goda til föll henne numera förutom dess
nödtorft. Hon blef för hvart år en smula fetare
och en nyans rödare, men lynnet var alltjämt friskt
och ungt. Farbror Agathon däremot förändrades
numera icke alls, de vackra dragen buro alltjämt
spår af den härjning de en gång undergått, det
var ett märke som icke åter lät sig utplåna, men
härjningen skred icke vidare. De svarta, hängande
mustascherna och det blygsamt artistiska håret
grånade icke, de sydländskt mörka ögonen — ett
arf af fadern — hade en ung blick, som förvånade,
när man kom att fästa sig vid den. Det enda
gubbaktiga hos honom voro några djupa rynkor
i pannan, och så hans sätt att snusa. Han spelade
alltjämt på sin varieté, med den skillnaden blott
att den nu hade flyttat in i en ny, praktfull lokal,
suddade en smula nu som förut, om kvällarna efter
föreställningens slut, men tillbragte fortfarande alla
sina lediga stunder om dagarna hos fru Agathe
och Signe.
Signe växte upp, men det märkte icke de båda
gamla. Hon började skolan, den första vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
