Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V.
TfC
* 1 empora mutantur et nos mutamur in illis- , det
är, sade Ruus, en af de där sanningarna, som äro
så sanna, att de nästan blifvit banala. Men för
hvar gång, som man här i lifvet möter ett minne
från sitt förflutna lif, då tränger sig denna lifvets
föränderlighet på en med en styrka, som om man
för första gången stode frågande inför ett okändt
gåtfullt problem, — och denna sanning synes
icke längre banal, den synes tvärtom nästan
förskräckande i sitt outforskade djup. Har du erfarit
det någon gång: gamla känslor och tankar klappa
på, liksom gamla bekanta, hvilka man icke sett
på länge, och man ber dem stiga in och vara
välkomna; men bandet, som förenade oss, är afklippt
och vi söka fåfängt att knyta det samman igen;
och vi sitta där tysta och förstämda och mäta det
afstånd, som tid och rum gräft mellan oss. Man
frågar sig med förundran: var det verkligen jag
som kände detta, tänkte detta? Och lifvet svarar,
såsom det oftast svarar, hvarken ja eller nej. Det
var du, men det är icke längre du. Det är i
sådana stunder, som man kommer att tvifla på det,
som väl annars är det enda man har den sanna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
