Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löper bort dygnets timmar, rastlöst men utan
sysselsättning, ständigt på slag men aldrig med något
bestämdt mål, en hundsjäl, som aldrig fått sitt
nödvändiga komplement, husbondeviljan, en
jägarnatur, hvars instinkter blifvit bortplottrade,
vanligen glad, alltid hungrig, lätt att reta men icke
omoltaglig för vänlighet. Och om han också frestar
tålamodet, bör man försöka vara vänlig mot
honom; jag åtminstone känner alltid som om jag
hade något att försona mot en sådan hund utan
husbonde. Människan har beröfvat hunden hans
själ för att gifva honom en afläggare af sin; och
att icke gifva honom denna, är att plundra
honom två gånger.
De uppskrämda hönsen hafva emellertid, med
den för dem utmärkande mottagligheten för yttre
impulser, icke återgått till sina hviloplatser under
busken, utan sedan de väl en gång kommit på
benen, stannat på benen. Och som något sådant
som en stående höna, blott och bart stående,
försjunken till exempel i begrundande eller
betraktande, är en naturhistorisk omöjlighet, hafva de
ögonblickligen börjat med sin otaliga gånger
upprepade undersökning af gräsmattan rundt omkring.
De plocka och plocka, utan rast och uppehåll, —
hvad de kunna hitta, det vete gud, för min del
tror jag icke att de i själfva verket hitta så mycket
som de inbilla sig själfva och andra. Jag tror att
hönsen hafva en visserligen icke mycket
omfångsrik, men inom sitt område så mycket starkare
inbillningskraft, att de i allmänhet gå i en slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
